Ett effektivt sätt att göra sig aktuell inför årets festivalsäsong är, numera, att ha deltagit i den senaste upplagan av TV4:s Så mycket bättre. Det är förvisso långt mellan säsongsavslutningen i december och sommarens intåg – men det funkar. Och i år har ingen lyckats genomföra konststycket snyggare än Bo Sundström.
Samlingsplattan Så mycket Bo Kaspers orkester släpptes ett dygn efter juldagens ”återträff”, med både mängder av BKO-klassiker och Sundströms tolkningar från tv-programmet. Och på så sätt kan ju gruppen faktiskt sägas ha släppt nytt relativt nyligen. Ergo: aktuella.
Men egentligen behöver de ju inte ens någon ursäkt. Alla älskar Bo Kaspers – och de är ständigt välkomna i våra hamnar. Så även ikväll.
Solen skiner när de inleder med Cirkus, och Norra hamn blir typ oförskämt idylliskt. Nittiotalsklassikern Undantag följer direkt på, och allt är snyggt och jazzigt. Utan undantag. Bo Kaspers orkester är en av de mest pålitliga bokningar en stadsfest av den här kalibern kan göra, och Hamnfestivalen kan skatta sig lyckliga att inte PDOL paxat dem i år igen.
Och ”Så mycket bättre”-numren lyser faktiskt med sin frånvaro. I den genren är det bara Nationalteatern-covern Mr John Carlos som märks – men då sticker den också ut. I Bo Sundströms trogna tolkning blev det inte bara tv-programmets mest minnesvärda melodi, utom det blir också den här kvällens allra behagligaste stund. Med möjlig konkurrens från första extranumret Vi kommer aldrig att dö.
Sist som Bo Kaspers spelade i Luleå var kritikerkåren i extas. Fem av fem. ”Betygskalan räcker inte till”. Etcetera.
Men det gör den, i den mån den någonsin gör det. Räcker till, alltså. Betygskalan. Dock är det väldigt tacksamt att få använda den, när någon är så uppenbart över medel som Bo Kaspers orkester.