– Är det nån som ska ha öl! ropar en bekant röst ut i matkön på kulturcafeet Krokodil.
Om det nu skulle råda någon som helst tvekan om att man var i Piteå är den nu totalt bortblåst. Rösten tillhör en viss Ronny Eriksson och flera ropar: JAG!
Själv beställer jag en räkmacka och ett glas med vatten och smyger in i den lilla men knökfulla konsertlokalen. Doug Seegers spelar ikväll. Förväntningarna är höga på den tidigare hemlöse musikanten som tog Sverige med storm via SVT:s Jills veranda.
Konserten inleds med kvällens förband, ja eller samband kanske man ska kalla dem, Ellen Sundberg med orkester. De turnerar just nu med Seegers och bandet utgör även kompband till huvudakten. Ellen levererar ett gäng stilfulla countryinfluerade singersongwriterlåtar. Och publiken är med men blir något distraherad när en man i uppdragen munkjacka glider in i lokalen, sätter sig på en stol vid scenen och lyssnar en stund. Visst är det Doug Seegers himself.
Ellen avslutar medHeadlights, första singeln från nya albumet som hon spelat in i Texas med Israel Nash. Vi får en liten paus innan det är dags igen.
Bandet står som sagt kvar och får förstärkning av den legendariske gitarristen Jerry Miller, plats 68 på musiktidningens Rolling Stones lista över världens 100 bästa gitarrister. Plötsligt är vi inte i Piteå längre. Millers fingrar dansar över gitarrhalsen och Seegers sargade men ändå kraftiga röst går rakt in i hjärtat.
Det här är spelning nummer sju av 52 och förmodligen den minsta. Det må vara fullsatt men ändå endast 100 biljetter sålda. Intimt, nära och exakt som det ska vara. Doug Seegers blev stjärna över en natt men hade lika gärna levt sitt liv på scenen. Den är lika självklar för honom som för Miller. Bortsett från en del tekniska missöden – There is to many knobs on this thing, säger han om sin gitarr. Rösten är precis så smärtsam, spröd och kraftig som när han sjöng Going down to the river första gången för Magnus Carlson och Jill Jonsson utanför ett härbärge i Nashville. Då hemlös gatumusiker. Nu drar han fulla hus i ett land på andra sidan pölen. Det går inte att koppla bort att Seegers liv förändrades över en dag av en varmkorv.
Karma eller slumpens musik. Doug har hunnit spela in en skiva. Under kvällen blandar sina egna låtar med covers. Men det är när han sjunger eget som han är som bäst. Vi får varje låt beskriven, till exempel She is in a rock´n´roll band. En bluegrass stänkare som handlar om en ex-flickväns dotter som en dag försvann.
Till låten She, på plattan en duett med Emmylou Harris, kommer Ellen tillbaka. Nu är det trångt och varmt även på scenen.
Omtumlad sätter jag mig i bilen och rullar norrut. E4:an är blöt efter häftiga regnskurar och tankarna snurrar runt Doug Seegers osannolika öde. Att musiken är en kraft som förändrar liv är uppenbart. En man som förlorat allt reser sig igen.
Fotnot: Doug Seegers spelar på Krokodil i Piteå även tisdag och onsdag. På torsdag spelar han på Kirunafestivalen och till hösten kommer han till Luleå och Kulturens hus.