NY BOK
Erik Helmerson
Dom därute
Romanus & Selling
Det startar en hatstorm, han beskylls bland mycket annat för att vara "ett satans rasistsvin". Man vill inte argumentera i sak; på nätet gäller det att håna och krossa sin motståndare.
Att Helmerson kan formulera alla dessa grova skändligheter så övertygande är häpnadsväckande. Han kunde själv vara ett av trollen i de där fabrikerna.
I en annan scen besöker en handfull politiker ett flyktingboende. Där fungerar ingenting; överbeläggningen är total, dödshot förekommer, män, kvinnor, barn och personal bara försvinner.
De inblandades vilsenheten är total, det gäller också politikerna som bara är där för att medierna bevakar besöket. Några kommentarer behövs egentligen inte, detaljerna är groteska och dialogen träffar på kornet.
Så dyker Helmerson ner i Mikaels förflutna. I högstadiet var han svårt mobbad men Moderaternas ungdomsförening blev en nystart för honom.
I en annan scen får vi ett infamt porträtt av den moderate partiledaren. Han kan börja föreläs om vad som helst, till exempel moraklockor eller någon gammal CDU-räv.
Egentligen tror han inte att något kan förändras förrän "tiden är mogen" och det verkar den aldrig bli. Han lever på papperstidningarnas tid, säger en av de unga, våldsamma i partiet.
En annan stark scen handlar om hur en inpiskare och retorisk terrorist lär partimedlemmarna att gå ännu mer hatiskt fram än motståndarna. Det slutar med att alla i rummet ropar att "vänstern är hycklare", gång på gång.
Mikael har demagogiska talanger, blir alltmer populär på nätet och därmed oumbärlig för partiet. "Vi förvandlas ju själva till hatfulla storljugare bara för att vinna poäng i de sociala medierna", säger en av Mikaels vänner.
Men han lyssnar inte. Från början var han sportjournalist och förmågan att leverera har han kvar, även om hans meddelanden nu är unkna och hans bevekelsegrunder rent egoistiska.
Bernhard betyder i stort sett allt för Mikael men så uppstår en situation där han måste välja mellan den älskade sonen och de där gapstararna på Twitter.
"Dom därute" är en ovanligt smart roman som stundom liknar det litterära reportaget. Helmerson är mycket förtrogen med riksdagsmiljön och avbildar mästerligt de människor som står emot hatkulturen och de som slukas av den.
Boken slutar med en knalleffekt. Plötsligt ställs pjäserna upp igen men då på ett helt annat sätt.