Det har gått ganska precis ett år sedan jag såg Martin Åhlins och Lars Perssons kortfilmer Hennes svarta vingar respektive Looking for Joy. Nu är Luleåfilmarna tillbaka – med varsitt alster.
Martin Åhlins Infringe premiärvisades på den kortfilmskväll som hölls i Filmhuset på Kronan förrförra helgen. Och Blåfilmsregissören är sin stil trogen. Precis som Hennes svarta vingar är Infringe en sofistikerad skräckhistoria, som tar sin start i en krock mellan Naomi (Jenny Antoni) och Laura (Nadine Petry). Det som faktiskt börjar som ett väldigt fint möte, där Lauras handikapp spelar en stor roll, slutar dock i ett psykologiskt trauma. Och detta är snyggt, och diffust kusligt. Den effektfulla tystnaden, korridorerna och speglarna får dock ursäkta, Nadine Petry lyckas verkligen få till sin karaktär och hennes utsatthet är det som lämnar störst avtryck.
Liksom Martin Åhlin har hållit fast vid Nadine Petry, har Lars Persson återigen tagit hjälp av Rolf Degerlund i Efter jakten. Men i detta svartvita drama har Degerlunds karaktär fått ta ett steg tillbaka för den ganska enkla historien. Lars Persson tjorvar inte till det i onödan och har faktiskt denna gång även skippat sin pricksäkra humor.
I en norrbottnisk by störs Degerlunds karaktär uppenbart då hemvändaren Maria (Elin Hugoson) sluter sig till jaktlaget. Och efter en ganska tystlåten jakt, följer en konfrontation inte helt olik den Anna Odell gör i Återträffen. Lars Persson bevisar härmed att han även bemästrar gravallvarlig dramatik.
Även Erik GotfredsenJohanssons debutfilm visades under kortfilmskvällen. Och den lite skruvade, romantiska komedin Anton begins är en modig förstafilm. Att göra komedi kan vara vanskligt men här lyckas Erik Gotfredsen Johansson förvånande väl.
Anton begins – som anspelar på Batman begins – ger ett proffsigt intryck från första ruta. Och idén om att låta den blyge Anton spela olika roller (i fantasin) för att fånga tjejen i kassan på Hemmakväll, är lysande. En stor del av humorn ligger just i flörtandet med andra filmer och genres.
Arvid Johansson gör ett riktigt bra jobb som Antons olika karaktärer och musiken är snyggt utnyttjad. Ett extra plus till alla de små detaljer som regissören finurligt petat in, som att filmaffischerna på väggen på Hemmakväll bytts ut till Martin Åhlins och Johan Sundkvists gamla filmer Hennes svarta vingar och Befriad.
Filmen tappar en aning fart när peppscenerna med Antons syster och hennes kompis blir för långa, men annars lyckas den fint balansera på rätt sida av fyndighetsskalan.
Den fjärde och sista filmen är inte en Luleåprodukt på samma sätt som de övriga tre (med spons från bland annat Filmpool nord). Nyinflyttade Isabelle Björklund har fått stöd från bland annat Film i Halland när hon spelade in debutfilmen Vakuum. Och precis som de övriga regissörerna visar Björklund prov på både egen stil och en känsla för udda karaktärer.
Jag gillar verkligen Vakuum, en minst sagt twistad berättelse om Emma som efter en tid från stan kommer hem till en lägenhet som förvandlats totalt i kompisen Victorias ägo. Snygga klipp, fin timing och en genomtänkt dialog. Dessutom har Isabelle Björklund – inte helt olik Lars Persson – sinne för den där typen av humor som inte skriver en på näsan. Mycket lovande.
Fotnot: Samtliga regissörer är en del av nätverket Filmskaparna norr, som håller till i Filmhuset på Kronan i Luleå. Filmerna Infringe och Anton begins har dessutom blivit uttagna till Nordic youth film festival som hålls i Norge i juni.