Den liknelsen använde han vid säsongens sista Kontext i Luleå när han pratade om att läsa in talböcker och radioföljetonger.
Han har insett att alla bra författare har en egen rytm i sitt skrivande.
– Det gäller att hitta den rytmen, säger han.
För många år sedan fick han av den erfarna skådespelaren Ulla Sjöblom rådet att tänka på en porlande bäck och följa dess rörelse framåt. Vattnet rör sig inte regelbundet och enformigt, utan blir ibland till virvlar och sel. Rytmen varierar.
– Det är lite trickigt att lära sig, men det går, berättar Rolf Lassgård.
När samtalspartnern Kerstin Wixe frågar ”Hur?” svarar han skämtsamt:
– Jag föreställer mig att jag är en barkbåt i bäcken.
Som inläsare har han fått extra stor uppskattning när han tagit sig an Kerstin Ekmans böcker. ”Händelser vid vatten” blev en succé som fördubblade lyssnandet på radioföljetongen och tidigare i år läste han in ”Löpa varg”.
– Hon är en makalös författare och berättare. Det är bara ljuvligt att ta hennes ord i sin mun, säger han.
Rolf Lassgård tyckte väldigt mycket om ”Händelser vid vatten” redan när han läste den första gången på 1990-talet. För en jämte som Lassgård blev det något av ett ”nationalepos”. Det var som att han kände sig ha hennes naturskildringar i sitt dna. När han långt senare läste in den som följetong kändes naturen ännu närmare och viktigare.
Boken kommer för övrigt snart som tv-serie, med start i januari. I serien gör Lassgård rollen som läkaren.
I allt prat om inläsningar erkänner han att han privat inte är någon flitig konsument av skönlitteratur:
– Jag är en ganska dålig läsare. Jag läser så mycket som jag är tvungen till, så nöjesläsningen blir lidande.
En bra inläsning kräver förberedelser och inte bara en tekniker. Det behövs också en producent som lyssnar och kan reagera på om det börjar gå för fort, eller om inläsaren ”inte är i texten”.
Rent allmänt är det en uppgift som han tycker är rolig:
– Varje historia har sina problem. Det svåra är koncentrationen. Man orkar ett visst antal timmar. Sen blir det ”korv i huvudet”. Man blir trött.
Viktigt är att ha läst berättelsen flera gånger, för att ha händelseförloppet klart i huvudet och för att inte snubbla på texten.
– Sedan gäller det att bedöma hur mycket man ska markera med rösten när det är någon annan som pratar.
När han läste in ”Snöstormen” av Vladimir Sorokin struntade han däremot i de flesta normala reglerna. Då gick han loss totalt, medvetet.
– Det är en sådan otrolig skröna. Det hade varit att göra den en otjänst om jag läste som vanligt.
I Kontextsamtalet blev det givetvis också prat om hans skådespelande och om rollerna i ”Jägarna”, ”En man som heter Ove” och de som kvinna i ”Min pappa Marianne” och musikalen ”Hairspray”.
Om skidåkare ägnar sig åt höghöjdsträning så ägnade sig Lassgård åt högklacksträning inför rollen i "Hairspray". Han började med klackar på 4,5 centimeter, men nådde så småningom upp till 7,5.
Hans fenomenala förmåga att gestalta med röst och läsning ger han så prov på genom att läsa ur Molly Jonssons dokumentärroman med den mentalsjuke Anders Folke Anderssons egna ord.
Det blir en kvart som fångar den stora publiken.
Som "extranummer" bjuder han på Shakespearefiguren Falstaffs muntra hyllning till sherryn.
Sammantaget en oförglömlig kväll med en man som heter Rolf.