Ett 20-tal personer såg Vera Vinter i Piteå. De närmaste dagarna uppträder hon i Luleå, Gällivare och Boden.
Det finns ingen anledning till ängslan, på scenen talar hon emot sig själv. Hela kvällen är som ett levande herbarium av Stora Lappträsk, allt hon upplevt där och vad som funnits. Genom Vera Vinter kommer byn och människorna leva kvar och alltid blomstra. På scenen lämnar hon aldrig hemmet.
Mellan låtarna berättar artisten om att samla hö, att klättra upp på stenar med barndomsvännen och att köra runt i en Volvo som 19-åring. I låtarna sjunger hon om mormor som aldrig såg Paris, om rikedom på kalixbondska och jakt och fiske.
Paulina Mellkvists vackra elgitarr och Vera Vinters alvliknande röst målar skogar och doften av en öppen spis. Bilden av hemmet och Norrbotten kunde inte bli mycket vackrare, det om någonting är omsorg.
Men trots den jordnära och organiska framtoningen finns det en popstyrka i Vera Vinter som kommer fram på några av hennes främsta verk. Låtar som ”Ät som en fjäril”, ”Någon slags dyrkan” och ”Alla längtar”är välproducerade guldkorn. På skiva.
Mycket av tyngden och drivet försvinner däremot live. Det som blir vackert och rent i mer minimalistiska verk känns klent och borttappat i jämförelse med studions bombastiska upplevelser.
Med enbart elgitarr och klaviatur vid sin sida blir det aldrig något tryck där låtarna vanligtvis lyfter. Framförallt inte när scenen är otacksamt placerad i foajén utanför Acusticimuns salar.
Vera Vinter har uttryckt skam över att ha lämnat Stora Lappträsk, men i hennes konserter har hon stannat kvar.
Vera Vinters kännetecken är kanske det nedtonade och mjuka, men många av hennes styrkor kommer fram i det svällande. Det saknas i den här uppsättningen. Undantaget är ”Dom som levt för länge sen” som är så otroligt fin att den hade kunnat framföras med pinnar och stenar och ändå beröra.
Spelningen i Piteå var premiären på en fyradagarsturné som fortsätter i Luleå, Gällivare och Boden. Förhoppningsvis är kommande rum mer förlåtande och ljudet större.
Vera Vinters vykort från Stora Lappträsk förtjänar att nå fram till sin mottagare.
Vera Vinter i Piteå.
Recension
Vera Vinter
Studio Acusticum, Piteå, torsdag 20.00
Längd: 70 minuter.
Publik: Ett 20-tal personer sittandes vid bord i foajén utanför musiksalarna.
Bäst: ”Dom som levt för länge sen” är en norrbottnisk klassiker, även om få vet om det.
Sämst: Arrangemangen saknar explosiv styrka.
Betyg: 3