Efter att ha regerat funkrocken under 1990-talet var det följande årtiondet relativt ljummet för Lenny Kravitz. Men på sitt nionde (!) album överraskar han med intressanta inslag, och det märks att han lekt loss i studion. Här blandas ivrigt olika stilar i en framåtsträvande elektronisk rymdrock.
Lenny Kravitz använder sig av sin musikaliska bredd och ber inte om ursäkt för det. Men skillnaden från hans två senaste album är att här uppenbarar sig självklara hits i de glättiga melodierna. Uppspelta Rock star city life och orgelpsykedeliska Come on get it sätter sig resolut.
Titelspåret Black and white America inramar visionen och Stand (You’re gonna run again) håller oinskränkt med.
Det hitvänliga gunget i Boongie drop (feat. Jay-Z) gör att Dream med textrader som "No one can take the dream from your heart" tacksamt glöms bort.
Men trots influenser i 1970- och 1980-talspop, varvas funkiga basgångar troget med rock, jazz och soul. Resultatet är en lätt förvirrad och rytmiskt baktung funkrock med handklappsvänlig touch, som eftersträvar att tillgodose det mesta - och lyckas.