NY BOK
Alexandra Sundqvist
Tvångsamheten
Ordfront förlag
Det är korta versliknande texter över 202 sidor och under läsningens gång fyller de boktitelns förväntningar. Redan början av inledningen ger en aning om fortsättningen: ”Din kärlek är ett svart hål / det är oundvikligt / att inte sugas in / ingen undkommer / ditt mörker
Och läsarens sugs in i detta svarta hål som Alexandra Sundqvist håller fram. Vi får lära känna berättarens liv i ett förfärligt förhållande som går mot sin upplösning. Där finns också pojken Ben och hunden Happy, staden som hon inte gillar och barndomens land som berättaren lämnat med saknad.
En roman ger en förväntan om handling, men här får läsaren ta vara på fragment ur ett liv. Ibland ger de intryck av one liners, svengelskans uttryck för korta, träffsäkra fraser. Vi får lägga samman och finner berättelsen som blir alltmera dyster. Här anas både psykisk och fysisk misshandel.
Att dikta är att väga orden. Alexandra Sundqvist har en fin våg för sin romandikt och som visar ner till minsta gram. Så här formulerar hon det på ett ställe och det fångar hela berättelsen:
”Minns din rädsla att jag ska lämna dig / och det är klart att jag visste / redan från början att det skulle bli jag / insåg bara inte / att det skulle kunna bli / i en kista eller på något ännu värre sätt / för jag var så upptagen / med att rädda dig från dig själv / att jag inte märkte hur jag klev / baklänges nerför trappan”
Det är modigt av Alexandra Sundqvist genomföra denna romanform, för den är ju långt ifrån hennes prisade debutbok, dokumentären ”Barbro Hörberg: Med ögon känsliga för grönt”. Det är också roligt att läsa resultatet av detta mod.
Sedan finns det en svaghet i denna romandiktform. Fragmenten räcker inte får att få liv i människorna det handlar om. De hamnar på samma nivå som familjens hund och det gäller framför allt mannen. Å andra sidan är väl mannen i denna berättelse på en hunds nivå.
Sundqvist ger denna liknelse mellan laxen och männen:
”Laxen har hela havet / som sin lekyta / men hittar alltid hem igen / det är mer än vad man kan säga / om män / och ändå är män / precis som fiskar / hatar att bli infångade / snärjda i nätet / uppmuntras leka av sig / redan vid tidig ålder”
Inledningen på den allra sista texten ger en återblick på berättarens dröm:
”Allt jag ville var att kliva på livet / i sällskap av en annan person / lämna den dassiga ensamheten kvar på perrongen / svischa genom tundran / i en gammaldags varm kupé av samhörighet”
Men det blev kallt i den kupén.