TEATER
Ja må hon leva
Medverkande: Nora Bredefeldt, Kristine Gulbrandsen, Jonas Hellman Driessen, Tomas Isacsson, Therése Lindberg, Karin Paulin, Maria Pontén, Martin Sundbom (kapellmästare), Anna Wedin och Sara Wohlin Zerpe.
Regi: Emma Peters
Manus: Emma Molin & Emma Peters
Urpremiär 9 oktober 2021 kl 16
Norrbottensteatern, scen 1
Emma Peters och Emma Molin från Grotesco fick uppdraget att skriva manus till en humoristisk revy med anledning av att kvinnor haft rösträtt i hundra år. Publiken sitter förväntansfull i krogliknande miljö runt småbord framför en specialbyggd scen.
Året är 1921. Den högtidliga stämningen känns i luften när fem av kvinnorörelsens förkämpar höjer sina glas och poserar för en gruppbild framför kameran. Efter år av hårt arbete och många motgångar har de nått målet: Kvinnorna ska få rösta i det första fria riksdagsvalet.
En musikalisk tidsresa tar vid. Den inleds med den kultförklarade låten ”Ingen slipper undan politiken” i olika versioner och med tidsenlig klädsel färgad av varje decennium.
När en av rösträttskvinnorna, i Karin Paulins gestalt, får en fjärrkontroll i handen fortsätter historien i nutid. Via vassa parodier på tv-program som bland annat ”Stjärnorna på slottet”, ”Babel” och ”Skavlan” tydliggörs vart utvecklingen i samhället fört oss.
Återkommande är firandet av 100-åringen på äldreboendet, med tal av föreståndaren och tårta som körts i mixer för den tandlösa åldringen.
Norrbottensteatern musikaliska ensemble håller samma höga klass som alltid. Det är otaliga kläd- och rollbyten, fartfyllt, oftast galet kul och träffande. Samtliga inblandade presterar på topp, spelglädjen vibrerar i luften. Det blir tokiga sketcher, högklassiga musiknummer, interagerande med publiken och allsång, allt i en rasande fart.
Men så kommer ”Den stora älgvandringen”. Allt som byggts upp tappar plötsligt kraft. Under tio minuter som känns som en evighet sjunker föreställningen som en sten och landar i tom tystnad. En märklig utfyllnad som nästan framstår som ett hån, både mot publiken och mot revyns tema.
Det tar tid att komma tillbaka i stämning. Men i andra akten får showen åter luft under vingarna. Kvinnan från förr är tillbaka – och ryter ifrån. Hon läser lusen av influeraren, den självupptagna författaren och den självömkande manliga skådespelaren efter metoo.
Mäns våld mot kvinnor gestaltas i en mörk och brutal scen som känns in i märgen. Mot slutet blir Sara Parkmans ”Vreden” en befriande vändning, och avslutningsnumret ”Don’t stop believin’” skänker trots allt en känsla av hopp.
Sammantaget en roande revy med värdig start som knyts ihop fint på slutet, om än med några onödiga longörer däremellan.