KONST
Susanne Nygårds
Återkomst
Konsthallen, Luleå
Pågår till 8 augusti
Målningarna visar upp olika sorters scener från öde landskap. Med en variation av kraftiga och dova färger bygger hon upp bilderna med breda penseldrag och avskrapad färg. Dessa landskap befolkas ibland av gäss och fjärilar, men också av detaljer som gör verken mer intressanta. På en målning finns det två drakar inristade i bilden, man kan bara ana dem. Den blå färgen som finns i målningarna är symbolen för vatten, en nödvändighet som behövs för att liv ska existera.
Hennes målningar påminner om en blandning mellan Göteborgskoloristerna och Karin Mamma Andersson, men hon har en egen stil och bildvärld som lätt känns igen. Här kan man också hitta referenser till andra konstnärer, som den belgiske surrealisten René Magritte, vars svävande sten finns med i en serie på tre bilder.
Jag fascineras över hur livfyllda landskapen är och att dessa fungerar så bra, trots ödsligheten och frånvaron av människor. Även om målningarna har några år på nacken (den senaste är målad 2013) så blir detta ingen nackdel för utställningen. Tvärtom. Bilderna är lika aktuella än idag och påminner oss om den oroliga tid vi lever nu i.
Susanne Nygårds skapar sina verk genom att först utgå ifrån fotografier, men inte för att avbilda. Hon använder dem för att förmedla och förstärka vissa uttryck i bilden och här är färgen det bärande elementet. På målningarna målar hon på, skrapar av och ristar in på pannån för att få fram de olika effekterna som levandegör verken. Ibland återkommer hon till äldre bilder och återskapar dessa i nya konstverk, till exempel bassängen som hon har gjort flera versioner av. Då tillför hon något nytt i motivet, utan att bilden slocknar och blir ointressant.
Utställningens senaste verk är teckningar i blandteknik, gjorda under våren. Man kan se här att hon är en driven tecknare som uttrycker sig med fåtal streck och färger, utan att något i bilden går förlorat. En viss ringrostighet känner man av, då några av teckningarna känns mer som halvfärdiga skisser. Andra teckningar är mer fulländade, och här kan man se hur hon har lekt med linjerna för att få fram motiven. Dessutom har hon låtit bli att teckna in vissa detaljer, så att besökaren ska få fylla i de tomma fälten själv.
Man hoppas att denna utställning inte blir en engångshändelse, utan att Susanne Nygårds tar upp sitt konstnärliga skapande igen. Det här är en vällyckad återkomst till konsten.