Frost är Disneys 53:e animerade långfilm. När den nu äntligen släpps i Sverige är förväntningarna högt ställda eftersom den i USA hyllats som Disneys bästa sedan den magiska eran i början på 90-talet.
Stommen i Frost finns i H.C. Andersen saga Snödrottningen och filmen tar oss med till det pittoreska medeltidskungariket Arendal och kungens två döttrar, Elsa och Anna. Elsa har magiska krafter som gör att hon kan trolla med is och snö. Men efter att hon, i en olyckshändelse, skadar Anna beslutar kungen sig för att Elsa och hennes krafter måste hållas gömda för folket till dess att hon kan kontrollera dem. Relationen mellan systrarna blir snabbt iskall när Elsa drar sig undan och när kungaparet senare omkommer i ett skeppsbrott lämnas de unga döttrarna att själva ta hand om kungariket.
Väl här börjar äventyret på allvar och det är en spännande, rolig och framförallt vacker resa som Disney bjuder oss på. Filmskaparna ska ha en stor eloge för animationen som är häpnadsväckande vacker och frågan är om snö och is någonsin har känts mer inbjudande.
Till mångas glädje (eller förtvivlan) är också musikalnumren tillbaka och de avlöser varandra i rasande takt. Tyvärr har filmens Oscarsnominerade paradnummer Slå dig fri i svensk dubbning gått från en ikonisk powerballadversion av I will survive till en intetsägande dansbandsschlager. Filmen saknar också en riktig härlig skurk a lá Ursula eller Scar men i övrigt finns det faktiskt inte så mycket att klaga på.
Så visst finns här spår av den klassiska Disneymagin - samtidigt som man glädjande nog fortsätter att nyansera bilden av Disney-prinsessan. Numera har hon faktiskt andra livsmål än att hitta (och bli räddad av) prinsen. I Prinsessan och grodan ville till exempel Tianna starta eget, Prinsessan Rapunzel i Trassel ville förverkliga sig själv och i Frost är det relationen systrarna emellan som är det centrala i handlingen. Självklart finns prinsen och kärleken kvar i bilden, och av någon outgrundlig anledning är det är fortfarande bara de manliga karaktärerna som får vara roliga. Men i slutändan verkar det ändå som att Disney har tagit ett stort kliv in i samtiden och det känns faktiskt upplyftande.