NY BOK
Lars Hedström
Ögonblicken
Ordfirman
Det är enkelt för att jag bor där, men framför allt för att flera av Lars Hedströms tolv noveller i "Ögonblicken" utspelas i, omkring eller ett längre stenkast från stadsdelen i Luleå.
Hedström, född 1953, växte upp på Örnäset, och i novellen "Brevet" får vi också veta att "det var för järnverkets skull vi hamnade på denna gata", som var Edeforsgatan 80. Annars är det den planerade cykelresan in till stan, som kunde kännas som en annan värld, som utgör novellens källa till mitt inre leende.
Sällan har en bok fått en så passande titel, för det är ögonblick – som kan vara eller kännas mer eller mindre rörliga – det handlar om. Och med det förstås minnen kring människor som författaren mött under livets resa. Eller hört talas om.
Kanske under en fika på Holms café, som inte bara var (och är) ett ställe med gott fikabröd, för pojken Lars som gick på intilliggande Norra Örnässkolan fungerade det också "som ett alternativt klassrum".
Kolla aldrig en bra story är ett av journalistikens ironiska och skämtsamma signum. Det kan vara en skröna. Fast som Hedström ger exempel på är skrönor ibland för kittlande för att inte återge, i "Ögonblicken" är det Stålverket på SSAB och Sträng 2 som utgör källa för "Berättelsen om kylkammarmonstret". Men det är ingen av novell-samlingens bästa stunder. Det är däremot "Kranföraren" som verkligen känns i magen, en berättelse om Lennart och det svarta som tog över i hans huvud efter olyckan i Södra hamn när "allt tog slut".
Hedström skriver lågmält utan åthävor och med respekt för individen.
Ibland fäster inte berättelsen, för att i en annan kännas in på benet. Det finns en "det var bättre förr-känsla" i flertalet noveller, eller så läser jag det i alla fall. Folkhemmet är i spillror, hot och lågintensiva krig av olika slag pågår här och där, är lite av sentensen i "Ögonblicken".
Novellen "Stämningsgården", som utspelas i Sjungande dalen i utkanten av Skellefteå, gör en både varm i hjärtat och sorgsen. Det handlar om John och Edla – och om ett liv tillsammans – och om ett annat när en livslång käraste lämnar det jordiska. Om man inte är gjord av sten, är det en berättelse svår att glömma. I alla fall kommer jag inte att göra det i första taget.