Du kan säga mycket om Dave Grohl och hans band. Men du kan inte säga att du vet var du har dem.
Det som en gång började som ett soloprojekt har vuxit för varje år och nu sitter de på tronen som ett av världens absolut största band. Och även om nya "SonicHighways" låter ganska mycket som jag förväntat mig att ett FooFighters-album ska låta är det ingen vanlig platta.
I stället för att sätta sig i sin favoritstudio, äta sin favoritmat och använda sig av sina favoritmusiker drog de ut på turné och använde sig av hela USA som inspelningsplats.
I samband med att de släpper sitt åttonde studioalbum så gör Foo Fighters också en miniserie i samarbete med HBO. Bandet åker runt till åtta olika amerikanska städer, där de låter historierna och personerna bakom dem påverka innehållet i låtarna. SVT har sänt den första delen, där Chicago får influera öppningsspåret och Buddy Guys historia syns i texten.
Det hade kunnat vara bara ytterligare ett sätt att tjäna pengar på det efterlängtade skivsläppet, men det blir i stället ett måste för att lyfta "SonicHighways". Så länge du nöjer dig med att lyssna på skivan blir det bara ännu en titel i bandets karriär – en titel som inte når upp till förra "Wasting Light" eller är i närheten av det bästa de gjort.
Men i symbios med tv-serien lyfter innehållet och vi får en helt annan förståelse för vad texterna handlar om eller varför det desperat måste vara punkiga gitarrer insprängda från ingenstans. Vad jag inte förstår är däremot varför "HolyDiver"-riffet tar mest plats i Chicago-låten, vilket bara talar mot tesen Foo Fighters driver under hela resan.
Helhetsintrycket är att det låter som en typisk FooFighters-skiva och den spretiga inspirationen till trots klarar de sig ganska bra. Men om Dave Grohl ska överraska mig igen får han gärna göra det på ett helt annat sätt nästa gång. Om inte annat så blir jag övertygad av att albumets höjdpunkt, "I am a river", är Seattles bidrag.
Foo Fighters gör nog bäst i att inte leta över kontinenten efter rötterna.