Förbandet från Sävar heter Halm. Ett lämpligt namn för det är väldigt mjukt. Jag tycker att det känns som att sångarna är långt borta fast än jag sitter nära. Det kanske är för att högtalarna sitter så högt upp i stora salen. Men tanten bredvid håller för öronen. Nåväl.
Jag hade skrivit en mening i förväg. Att Chris Norman lät lite som en gammal gubbe redan som ung. Men Norman lämnade bandet för över 30 år sedan. Han som sjunger nu heter Mike Craft. Den enda originalmedlemmen är basisten Terry Uttley.
Det finns människor som vet sånt här. Men jag fick med meningen iallafall.
Det är en seg kamp som Mike, Terry och de andra för mot den svårflörtade sittande publiken. En tapper kamp visserligen men när Craft sjunger ”Sweden I would die for you” i refrängen till ”lay back in the arms of someone” känns det inte som att han menar det.
VIMMEL: Smokie lockade fram nostalgikänslorna
Jag var redo att skriva en utläggning om det bitterljuva i nostalgitrippen. Hur dom vet att publikens mumlande inte kommer tas upp i den utsträckta mikrofonen. Nästan tusen pensionärer som letar efter ficklampsfunktionen på sin smartphone under ”if you think i know how to love”. Eller alla falska ”wohoon” till uppmaningen att kasta av sig kläderna och dansa boogie mellan stolsraderna.
Vi vet att det inte kommer hända och dom vet det också. (Med undantag för hjältarna på översta läktaren till höger, jag såg er.) Det är en hård värld där ute för brittiska poplegender. Och den är fylld med mjuka stolar.
Men sen plötsligt händer det. När bandet kör ett par countrygodingar ställer sig alla upp. Skakar loss och sjunger med. (Det var ju Creedence). Ingen rök utan lite eld. Nu var det stämning och den höll i sig till slutet. Slutet som tyvärr var alldeles för nära.
Sedan kan man fråga sig om det är fegt eller modigt att spara ”Living next door to Alice” till andra extranummer.