Det är lätt hänt att jamaicafrälsta musiker hemfaller till pekoral när de plötsligt går reggae all in. Titta bara på Snoop Dogg som blev Snoop Lion och försökte göra roots. Vilket skräp.
Johan Rensfeldt har visserligen inte åkt till Kingston och fånat sig i en dokumentär och har så vitt jag vet inga rastafari-ambitioner. Skivan är inspelad hemma i Luleå, och producerad tillsammans med brorsan Anders Rensfeldt. Men visst finns det spår på skivan som vittnar om att Johan Rensfeldt helst skulle vilja lämna allt och sätta respekt i Kingston. ”Bungalow”, är exempelvis en rootsig dub-resa, komplett med samplade fåglar och drömmen om just ett litet hus vid stranden. Till och med den isande diskanten låter som den ska.
Det smittsamma groovet i "Jukeboxx" har jag haft roligt med i snart en vecka. Om jag måste välja är det där "Callaloo LP" är som bäst. Gästande Cleo och Johan Rensfeldt varvar sina rhymes över ett boombox-beat som vore det plockat ur ett gangsterdrama i ett soundsystem-kvarter.
Har man den minsta behållning av en jamajkansk musik i stort är "Callaloo EP" vansinnigt underhållande, men med den brasklappen att man även bör uppskatta Johan Rensfeldts tidigare texter och rapp-stil i Movits. Lyriken ligger precis som i Movits fall precis i gränslandet mellan det jönsiga och det geniala.
Det finns låtar där det brister, och gesterna blir väl lättsamma. Å andra sidan är Rensfeldts lägstanivå är så hög att den här hybriden mellan hiphop och dancehall är helt oemotståndlig.