NY BOK
Claire Keegan
Det tredje ljuset. Små ting som dessa.
Översättning: Marianne Tufvesson
Wahlström & Widstrand
Nu sprids en ny novell över världen, kallad "Små ting som dessa", elva år efter den berömda föregångaren. Förlaget har den goda smaken att lägga ihop de båda novellerna i en volym (som gärna kunde innehållit ännu flera).
Den nya är längst, på cirka 75 sidor. Men sättet att berätta, detta att omsorgsfullt närma sig och bredda sina beskrivningar, liknar mer romanens form. I båda två används å andra sidan ett ganska vanligt novellknep: att bryta i förloppet och lämna slutet öppet, oskrivet.
"Det tredje ljuset" handlar om människor som vill väl och om dem som inte har samma kraft eller inre resurser att leva värdigt och med omsorg om livet och sina närmaste. Det är delvis en kulturfråga, en följd av klass och bakgrund.
En liten flicka utan namn får för en tid leva ombonat hos John och Edna, ett barnlöst par på den irländska landsbygden. Hos dem möter hon kärlek och det är en så oväntad erfarenhet att hon inte riktigt förstår vad som händer. Hon får uppmuntran och stimulans och utvecklas i raketfart.
Sedan får hon återvända till sitt hem. Hennes pappa har förlorat en kviga på kortspel och super, mamman är förbittrad efter ett slitsamt liv och eviga barnafödslar.
Det är flickan som berättar historien, lite storögt men ändå med blick för dem hon har omkring sig och livet som bönder under en tid när frysboxar var nya.
Flickan är en textkamera och vet allt om den värld hon lever i. Vi hör hennes röst i botten, avbruten av vänliga samtal och dialoger om väder och vind.
Den nya novellen utspelas i New Ross, en liten landsortsstad som 1985 drabbas av vikande konjunkturer och nedläggningar. Men Bill klarar sig bra, han säljer och kör ut kol, torv, antracit, stybb och ved till folket på orten och kan försörja sina fem flickor och en fru som håller ihop familjen.
Vi får i detalj följa julförberedelserna i den lilla staden men framför allt i Bills egen familj. Så långt är deras liv en idyll. Men detta år stannar Bill upp och börjar fråga sig vad allt slit egentligen tjänar till.
Så får han en dag syn på en inspärrad kvinna i ett katolskt kloster, oklädd och utomhus i kylan, i ett eländigt skick, och där vänder berättelsen.
Kanske förändras Bill från lycklig familjefar till sorgsen grubblare lite väl snabbt. Historien innehåller utan tvivel material till ett större verk men så är det kanske med alla riktigt goda noveller.