NY BOK
Bo Lundmark
På nötta och nyröjda stigar i Sápmi
Verbum förlag
Till författare av årets upplaga av Svenska kyrkans fastebok har ärkebiskop Antje Jackelén valt ut Bo Lundmark. I förordet till boken ”På nötta och nyröjda stigar i Sápmi”, skriver hon att årets fastebok …”ska låta oss föras allt närmare försoningens hemlighet”. I boken tar Lundmark upp den sannings- och försoningsprocess som pågår mellan Svenska kyrkan och samerna.
I inledningen skriver Bo Lundmark att ”Samerna är den äldsta folkgruppen i Norden och på Kolahalvön”. Trots att de är utspridda i olika länder ses de som ett folk som alltsedan urminnes tider bor i ett land. Han skriver om samernas bosättningsområde i Sverige från Idre i norra Dalarna till Karesuando i nordligaste Lappland, som är uppdelat i 33 fjällsame- och 10 skogssamebyar. Varje sameby är en ekonomisk förening, som ansvarar för renskötseln.
Att Bo Lundmark valde att ta med läsarna på en vandring i det stora området Sápmi är kanske inte så konstigt eftersom han under nästan hela sitt liv levt där. Mellan åren 1979 och 1991 var han samernas kyrkoherde.
I boken gör Lundmark ”ett antal lassokast ut i Sápmi” där läsarna får ta del av många människors livsberättelser. Genom poesi och prosa, med humor och allvar förmedlar han deras tankar, vilket gör att man som läsare reflekterar och tänker till lite extra.
Lundmark berättar också om några egna upplevelser i livet: En gång när han skulle rasta i skogen stod plötsligt en björn bara tio meter bort och tittade på honom. Med raska steg gick han därifrån och satte sig på ett nytt ställe. Plötsligt stod nallen där igen. När han berättade historien för Pelle Wiberg i Käringsjövallen i Härjedalen, sa han. ”Du är nog den förste präst han råkat ut för i skogen. Så mycket begrep han säkert, för björnen har åtminstone en mans förstånd!”
Bo Lundmark prästvigdes i Luleå domkyrka och tillträdde en tjänst i Jukkasjärvi. Efter en predikan i kyrkan kom en gång en församlingsmedlem fram och sa: ”Synd att prästen slutade just när det började smaka!” Hon tyckte nog att predikan var i kortaste laget.
En annan episod var när hans lilla dotter lämnade sin mamma och sprang fram mot koret där hon ramlade, men snabbt var på benen och med full fart fortsatte till predikstolen. Väl uppe ropade hon med hög röst ”Pappa, sluta, sluta!” Efter ett rådigt ingripande av kyrkväktaren ordnade allt upp sig och ingen besökare blev nämnvärt störd, skriver Lundmark. I boken berättar han också om två sameskidåkare som gjort avtryck i idrottshistorien. Den ene är Allan Andersson, som var en av samernas duktigaste skidåkare och deltog i två olympiska spel och den andre är Johan Abraham som gått till historien efter segern i Vasaloppet 1929.
En dramatisk händelse var när Bo Lundmark krockade med en älg, söder om Vilhelmina. Det var snöoväder och mörkt, plötsligt dök den upp mitt framför bilen. En kollision var oundviklig: snö, älghår och krossat glas fyllde kupén. Det sista han hörde var älgens sista flämtande. Bilen blev totalförstörd, men Lundmark hade tur. Det blev bara några små blessyrer.
Nästa dag tog han Inlandsbanan till Gällivare, där han skulle hålla en predikan. När han slår upp mässboken, vid altaret faller några rester av älghår ned på golvet. Älgkrocken gjorde sig påmind, under några sekunder, innan han stämmer upp: ”Ära åt Gud i höjden.”
I boken tas läsaren med på vandringar genom Sápmi, där kapitlen väcker intresse för samernas historia och nutid och fungerar som underlag för enskilda eller gemensamma reflektioner. Temat i den tankeväckande boken är vördnaden för naturen och mötet mellan människor. Det är en bok som är lätt att ta med i ryggsäcken på fjällturen.
Bo Lundmarks doktorsavhandling 1982 handlade om samernas gamla världsbild. Han har skrivit fler böcker, bland annat ”I Sameland”, ”Arran” och ”Så vitt jag minns” samt författat en rad dikt- och prosasamlingar. 2002 erhöll han Svenska berättarpriset och 2008 Samiska rådets kulturpris.