NY BOK
John Alec Baker
Pilgrimsfalken
Översättning: Andreas Vestlund
Bakhåll
Som när han vill få oss att höra nattskärrans läte: "Dess sång är som ljudet av vin, som i en tunn stråle hälls ner i en djup och ekande tunna."
Baker griper alltså till bilder i sin text – ungefär som vår svenske nestor Erik Rosenberg i boken "Fåglar i Sverige". Men Baker är djärvare och når längre.
Andreas Vestlunds nyöversättning gör full rättvisa åt Bakers alla poetiska beskrivningar av landskapet, dess rörliga tablåer och många falkporträtt.
Baker är sagolikt observant och har en närmast fotografisk blick. I andra passager arbetar han snarare som en filmare och återger "den plötsliga, passiviserande våldsamhet som pilgrimsfalken piskar fram ur skyarna".
Det är en svår bok att skriva om för man får lust att citera varje rad! För textens pregnans men också för skaparkraften, de språkliga eruptionerna och den frihet med vilken Baker skapar de världar han skildrar.
Mycket handlar om jakten. Om falken störtdyker från hög höjd kan den krocka ihjäl byten som är dubbelt så stora som fågeln själv. Men just den förmågan tycks inte vara medfödd hos falken. De unga måste läras upp, förklarar Baker.
Efter trettio inledande sidor där falkens vanor och beteenden mycket ingående beskrivs går Baker över till dagboksformen.
Trots de lyriska beskrivningarna är Baker ofrånkomligt realistisk i sina observationer av fåglar, växter, odlingar, väder och vind och andra djur i falkens rike. Iakttagelserna är knivskarpa.
I övrigt är boken en jaktjournal med ett femtiotal berättelser om hur falken, förtär, överger eller avlivar sina byten. Det handlar hela tiden om fenomenala, unika bildsviter. Falken är inte ständigt på jakt men nästan varje dag blir en fågel dödad.
Det är med Bakers bok som med all god lyrik: den mättar. Man kan inte läsa den som en vanlig fackbok (även om den ju sist och slutligen är en sådan). Man bör kanske helst ta sig an en datumanteckning per dag.
Vad är det då Baker vill egentligen?
Att själv bli falken, tror Jonas Ellerström i ett läsvärt efterord.
För att bli accepterad av falken "måste man varje gång bära samma kläder, färdas samma väg, utföra sina handlingar i samma ordning", berättar Baker. Dölj också din "stirrande blick, göm händernas vita viftande, skugga det reflekterande ansiktet, antag trädens stillhet."
Man måste i själva verket ingå i landskapet och bli anammad på samma sätt som en buske eller solnedgången.