Några takter in i första låten på Staffan Hellstrands första skiva på nästa fem år börjar jag undra om det är fel skiva som skickats. Dansbandsplatta är min första reaktion. Sedan kommer Hellstrands karaktäristiska stämma in och jo, det är han.
Nu ska dock dansbandsreferensen tas med en nypa salt, så mycket dansband låter det inte när låten väl drar igång.
Men Hellstrand har tagit sin musik på lite nya oprövade sparsmakade vägar. Det är mer akustiskt och lite countrykänsla, främst synligt i skivans mest lättillgängliga låt (och kanske P4-hit?) "Hungrig väg".
En annan lättsmält låt är balladen "Ögonblick i månljus". Där har Hellstrand i låtens bärande syntslinga lånat kreativt från låtarna "Complainte pour Ste Catherine" (känd under svenska titeln "Ingen kommer undan politiken") och Jon & Vangelis "I'll find my way home. Snyggt!
Överlag är det ett visst vemodigt drag i både text och musik som faktiskt passar Hellstrand rätt väl, och det är bra att han undviker att hamna i det överbefolkade svenska visrockträsket.
Men han hade gärna fått löpa linan fullt ut.