NY BOK
Yan Lianke
Tre bröder
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Natur & Kultur
Men hans nya bok "Tre bröder" visar sig vara något helt annat, en stillsam och ömsint krönika där hans familj och släkt avbildas, en memoarbok.
I förordet berättar Lianke att han som tjugoåring lämnade sin hemby i provinsen Henan och blev militär. I "denna nya värld" stötte han på Tolstoj, Balzac, Stendahl, Hugo och Flaubert, men den som betydde mest för honom var Margaret Mitchell.
En kortroman gav honom "stora problem", erkänner han, och under ett halvår fick han "skriva självkritik", men fortsatte ändå "att plöja sin egen åker".
Lianke tycker sig ha svikit hembygden och vänt sin familj ryggen. Han borde ha blivit kvar hos dem och hjälpt sin far men tänkte bara på sig själv, "en av huvudorsakerna" till att fadern slet ut sig och dog i förtid. Gång på gång upprepar han de där förkastelsedomarna.
Till slut bestämmer han sig för att berätta om sin familjs enkla liv, att skriva om "ved, ris, olja och salt, om födelse, åldrande, sjukdom och död".
Under Mao avskaffades alla prov, det räckte med att barnen kunde ett par av hans citat så blev de uppflyttade till nästa klass!
På 1960-talet var skillnaderna mellan stad och land enorma. Landsbygden var "stadens inkråm och näringskälla och alla längtade dit". I hembyn levde de i halvsvält trots att de slet så hårt.
För att hjälpa familjen började han då arbeta i en cementfabrik och tjänade några korvören för ett omänskligt hårt arbete, i dubbla pass. Under tiden brände hans mor i god tro upp den roman han skrivit under nätterna, "för att få eld i spisen".
Liankes språk ligger nära det talade ordet. Han får ofta tag i jordnära bilder och laddar dem med mycket känsla. Inga ord eller uttryck verkar vara för stora eller för starka och någon gång kan han närma sig det schablonartade.
Ett del av boken handlar om fadern. Han var en ödmjuk och tålmodig arbetsmyra, ett vackert föredöme för sina barn, med en enda sak för ögonen: familjens väl och ve.
Därpå porträtterar Lianke sin äldstefarbror; "om han bara kunnat läsa skulle hans möjligheter ha varit obegränsade". Fjärdefarbror arbetade på en cementfabrik och söp mycket "men gladde sig åt att få leva som en del av samhället".
Memoarerna tar alltså upp stora ämnen som liv och död, jord och odling, möda och mening. "Livet är myran som stretar vidare utan vila medan ödet är foten som plötsligt trampar på den", skriver han i en ”bytypisk” bild.