NY BOK
Matti Ollikainen
Trasiga toner
Kaunitz-Olsson
Matti Ollikainens sjunger den självbiografiska texten med sin säregna röst. Den har kallats teatralisk och tillgjord, men det har han tagit med ro:
”Det var en viktig del av min utveckling, att skräna och skrika på fyllan.”
Av boken framgår att hans sökande fortfarande pågår, men sedan sju år tillbaka har han slutat att leta i botten på flaskor, stop och glas.
Alkoholismen är en del av arvet efter pappa Vilho, legendarisk folkmusiker. Från barndomen i Ullatti minns Matti musiken och pappan som ”en tvättäkta schaman”, men också som varm, snäll och rolig, med tid för sin son.
Omtanke visade också mamma, som skötte posten i byn - och hade det goda omdömet att varje dag läsa NSD i en timme till förmiddagskaffet.
Matti Ollikainen började dikta i 25-årsåldern, ofta kopplat till hans drickande. Senare började tankarna komma ut som sånger, vars texter finns inlagda mellan bokens berättande kapitel. Att höra texterna till musik är ofta en fin upplevelse, att läsa dem är något annat. Mycket är trivialt med rader och rim som nog blivit nedtecknade med flödande spritpenna.
Därmed bekräftat hans tes att musiken står över allt, även språket:
”I sångerna kommer man förbi orden …. Du kan göra något fantastiskt och meningsfullt av vilken text som helst, men dålig musik kan ingen text rädda … Orden är alltid en väg bort från sanningen. Vi behöver dom kanske, men det är en usel konstruktion. Om vi bara kunde sjunga till varandra, vad mycket bättre allt vore. Vi skulle kunna förstå varandra då.”
Ändå framstår det klart att han även kan skriva mer eftertänksamt. Också då har han känslan för det rytmiska och hur orden låter i mun. Han vill skriva som han pratar och hoppas förmedla luft och dans i orden.
Det gör han, liksom en sympatisk attityd och en humoristisk syn på den snurriga tillvarons turer när han vandrar genom sitt Göteborg eller minns krogar och barer. I allt har han en föredömlig självironi och självdistans.
”Jag vill inte att fåfängan ska sätta käppar i hjulet för min självgodhet … Jag är så ovan med att tänka … Lyssna aldrig någonsin till de ord jag säger/Det är bara skräp och meningslös grejer … Jag vet inte varför jag skulle vilja lära känna mig själv. Det verkar så ointressant.”
Det är det inte. Tvärtom. Matti Ollikainen har en egen och personlig röst, inte bara när han sjunger.