NY BOK
Sofia Rutbäck Eriksson
Som i ett vykort
LB förlag
Läsaren kastas rakt in i huvudpersonen Idas dilemma, där hon sitter i flygstolen med en gnagande oro för sin åldrige far, före detta polisen Sten Sundelin. Far och dotter har inte träffats på tio år och hon anar att allt inte står rätt till med pappa Sten som bor ensam i familjens villa i Gammelstad.
Ida är enda barnet till de frånskilda föräldrarna och hon har en framgångsrik karriär på en ansedd kommunikationsbyrå i Stockholm sedan ett antal år tillbaka.
Vid framkomsten till barndomshemmet i Kyrkbyn besannas hennes värsta farhågor. Trädgården och huset är stadda i förfall och Ida anar att hennes två-veckors semester inte kommer att räcka till på långa vägar för att ställa allt till rätta.
Sofia Rutbäck Eriksson är en riktigt god berättare, med ömsom humor och ömsom förtvivlan får hon mig som läsare att fortsätta vända blad och villigt följa Idas återkomst till barndomshemmet med allt vad det innebär för fadern och henne själv.
Som tonåring har Ida jobbat på turistbyrån i Kyrkbyn med visningar av världsarvet med omnejd för turister från när och fjärran. En dag går hon och hälsar på sina forna arbetskamrater och blir mottagen med öppna armar, och övertalas att bli inhoppare när det kör ihop sig.
Idas familj har djupa anor i bygden och äger en kyrkstuga sedan flera generationer i den vackra idyllen. Snart blir det uppenbart att hon även måste ta sig an den sedan länge försummade familjekyrkstugan, samtidigt som hon blir alltmer indragen i arbetet på turistbyrån.
Den 29-åriga Ida har aldrig varit förälskad på allvar, men så dyker grannens son – turistentreprenören – upp med spirande projekt i Tornedalen och planer på hotellbygge i anslutning till Kyrkbyn. Förälskad, vankelmodig och fullständigt utmattad av alltför många ”järn i elden” vet hon snart varken ut eller in om hur och var hon egentligen hör hemma. Dessutom återstår uppgörelsen med mamman, som Ida anser har svikit och mer eller mindre dumpat familjen.
Men, det finns hjälp på armslängds avstånd när familjens oförlösta öde kräver sin upplösning.
”Som ett vykort” är måhända en feelgood-roman som titeln antyder, men den är inte desto mindre en flyhänt intelligent, språkligt och berättartekniskt njutbar roman om familj, arbetsliv, kraven, förhoppningarna, tillkortakommandena, oron för åldriga föräldrar och sist men inte minst, kärleken.