Men ibland föds barnet till en mamma som knappt klarar att ta hand om sig själv; än mindre en annan människa. Och i värsta fall är det så illa att den vuxne som är utsedd att hjälpa mamman, av olika skäl har stängt av kontakten till sitt inre jag och därför inte orkar möta barnets behov.
Händelserna kretsar kring Nina som är tio år och van att ta hand om sig själv. Hon är väldigt ensam i världen. Hon är så ensam att det dröjer närmare ett dygn innan någon inser att hon faktiskt är försvunnen. En enda person vet var hon är. Och den personen är ond.
Bokens tema är mänskligt våld – ställt i kontrast till naturens brutalitet, och det finns saker som är värre än naturens krafter. Mänskligt våld bryter ner. Temat är också hur omvärlden bemöter ondska.
Att arbeta som polis – även för den delen som socialarbetare – innebär att bli bekant med människors svarta sidor. Den ena av författarna arbetar som polis, och skildringen av hur polisen arbetar och resonerar är därmed fyllig och trovärdig.
Poliserna utgår från polisstationen i Gällivare och för en norrbottning är igenkänningsfaktorn hög, när polisen far fram över hela sitt obegripligt stora polisområde. Men det är säkerligen lika intressant för en sörlänning att bekanta sig med den glesaste av glesbygder. Om invånarna i Norrbotten strösslades ut jämnt över länet hade man möjligen hittat två personer på varje kvadratkilometer.
Boken utspelar sig i nutid och samspelet mellan personerna speglar dagsläget i samhället. Här finns droghandel, psykisk sjukdom, cancer, kriminalitet, ingift thailändska, men ingen är bostadslös, alla har fordon av alla de slag och ingen går hungrig. Jag noterar också att en av huvudpersonerna, den kvinnliga polisen, förutom att vara redig även är lättstött och stingslig. Medan hennes manliga kollega är förståndig, mogen och tålmodig. Men i boken finns även idioter till män och änglalika kvinnor.
Som läsare blev jag lättad när jag insåg att författarna har förmågan att berätta om barnets utsatthet utan att bli närgångna eller snaskiga. Historien om Nina berättas med omsorg om flickan. Och därmed om alla andra barn som utsätts för elände.
Jennie Lundgren och Ulrika Lundgren Lindmark är födda på 1970-talet och representerar en ny generation författare som växer fram i Norrbotten. Detta är deras debutroman.
Skriv gärna mer. Jag kan gott läsa en bok till av er.