Om publiken längst fram på Miss Li till 90 procent var kvinnor, så är den betydligt mer jämnt könsfördelad på Myra Granbergs spelning och dessutom med en några års lägre snittålder. Ofta när man går på konsert, åtminstone i Luleå, känns det som att det är vi äldre som bär upp kulturlivet, därför gläder det ett musikhjärta som mitt att se den här åldersgruppen som man ibland tror är för evigt förlorad i sociala medier och dataspel stå och sjunga, hoppa, dansa, klappa och forma händerna till hjärttecken i luften framför scenen. Alla behöver få komma ut och uppleva musik, det är min fasta övertygelse. Särskilt när man är ung. Och efter pandemin har denna generation dessutom mycket att ta igen.
Det går ju inte att lyssna på Myra Granberg utan att tänka på Veronica Maggio. Det är samma raka, sköna, catchiga popgenre hon rör sig i. Det är texter om hopplösa kärlekar, en massa känslor och ilska och sådant du älskar att lyssna på och identifiera dig med när du är tonåring. Och kanske resten av livet också, det erkänner jag villigt. Dessutom gör hon de facto en Veronica Maggio-cover, nämligen "Jag kommer" och publiken hamnar i ännu mer extas än tidigare. Jag tror till och med att hon har samma typ av shorts som Maggio hade den senaste konserten jag såg henne i. Men Myra Granberg känns lite tuffare, har en mindre sorgsen uppsyn och headbangar lite mer. Hon har massor av energi, skön röst och dansar sig genom konserten.
Den unga publiken är som ett lackmuspapper. Det märks direkt när en låt inte fångar dem, då tappar de engagemanget, börjar fundera på annat och en okoncentrerad stämning fortplantar sig. Men Myra Granberg har ändå tillräckligt många stora hits för att de mindre intressanta partierna ska bli till kortare episoder.
Slutligen: Det tycks oundvikligt med en väderreferens i varje recension under denna festival, just på grund av att den är utomhus och vädret är ostadigt. Kort innan hon säger att "det här var sista låten" kommer ett brutalt mörkt och stort moln och parkerar sig rakt ovanför scenen och det börjar falla några enstaka regndroppar. Men då klappar publiken in henne igen och det är som att hon lyckas hålla undan självaste regnet med sin energi. Och så får vi till slut höra "Lose my mind". Det är en den-får-ni-inte-missa-låt, så har ni av någon outgrundlig anledning inte hört den än, är det bäst att ni genast plockar fram den på en musikstreamingtjänst.
Så hoppas vi på en lång karriär och många nya sköna hits framöver med Myra Granberg.