NY BOK
Vigdis Hjorth
Är mor död
Översättning: Jens Hjälte
Natur & Kultur
I ”Henrik” gav hon sig i kast med nationalskalden Ibsens ”Hedda Gabler”. Hon lyfte in dramat i vår egen tid och med en bensinstation som scen. Det gjorde hon förbaskat rätt i.
I ”Är mor död” kan man först undra vart frågetecknet tog vägen. Vi får ett snabbt svar när boken öppnas. Mor lever, men håller sig undan när äldsta dottern försöker återuppta den brutna förbindelsen.
Inledningsvis förefaller det som en enkel kärlekshistoria. Dottern Johanna övergav juriststudierna, gick över till konsten, blev förälskad i en man och drog iväg med honom till Amerika. Hon efterlämnade en övergiven man och upprörda föräldrar.
Det låter som ett föräldrauppror, men Vigdis Hjorth lägger till den ena pusselbiten efter den andra. Hon förvandlar det till synes tonårsaktiga upproret till något helt annat. Hon river familjens fina fasad och visar vad som finns innanför mammans, pappans och lillasyster Ruths välskräddade yttre.
Hjorth bygger romanen genom att Johanna återvänder till Oslo efter 30 års frånvaro. Hon är en kvinna på väg att åldras, änka med en utflugen son. Nu ska hon försöka återuppta kontakten med sin mor, som också är änka. Johanna kom inte hem till begravningen av pappan och det har mamman aldrig kommit över.
Mamman har inte heller kommit över Johannas måleri, där hon hämtat motiv från den egna dysfunktionella familjen.
Vi får följa försöken att få mamman att svara i telefon och på brev, de resultatlösa påringningarna utanför hennes dörr. Johanna bedriver spaning, sitter i bilen utanför hyreshuset där mamman bor och smyger efter henne om hon går ut, till kyrkan där mamman faller i gråt, till kyrkogården och pappans grav.
Då har vi fått tecknen som visar att pappan var en förtryckare. Han höll hustrun i känslomässiga bojor och hon underkastade sig behandlingen för hon hade ju ”gift upp sig”. Pappan river sönder Johannas teckningar, de som mamman berömt, men aldrig i pappans närvaro.
Johanna har skaffat en lägenhet med ateljé och arbetar med en retrospektiv utställning. Hon har också en skogskoja, dit hon flyr och där en älg är den enda levande varelsen. Några vänner finns inte. Systern Ruth är ju allierad med modern.
Barndomen finns där hela tiden. Johanna uttrycker det på ett ställe ”... om man förstod som ung hur avgörande barndomen är, skulle man aldrig våga att själv få barn”.
På bokens näst sista sida klarnar också boktiteln, att den träffar rätt: ”Mor är död i mig, men det händer att hon rör på sig.”
Vigdis Hjorth har skrivit en mycket läsvärd roman om ett livsval.