Musikteater med både sorg och eufori

Sanna berättelser från förr får nytt liv i musikföreställningen ”Skillingnytt”, som uruppfördes i Perbackagården i Boden på lördagen.

Bo Selinder och Lotta Karlsson i "Skillingnytt".

Bo Selinder och Lotta Karlsson i "Skillingnytt".

Foto: Magnus Stenberg

Recension2020-10-04 12:47
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

MUSIKTEATER

Skillingnytt

Bo Selinder och Lotta Karlsson

Robert Råberg

Musik och manus: Bo Selinder och Lotta Karlsson

Regiöga och manuscoach: Rasmus Lindberg och Kjell Peter Johansson

Perbackagården, Boden

Urpremiär lördag 3 oktober klockan 14

Kompositören och artisten Bo Selinder från Luleå och sångerskan och musikern Lotta Karlsson från Boden har arbetat tillsammans tidigare, bland annat med vokalgruppen Accja. 

Tillsammans har de två också skapat musikteatern ”Skillingnytt”, med historier från verkligheten, de flesta från den turbulenta och händelserika perioden kring förra sekelskiftet. Med tidstypiska kläder och scenografi som ger en gammaldags atmosfär varvar de berättelser och mellansnack med visor på rim i Bo Selinders karaktäristiska stil. 

Det blir en rundresa i Norrbotten med allt från sikfiske i Tornedalen och ”De rusande älvarnas sång” till agitatorn Kata Dalströms första besök i Luleå. Vi får möta Johan från Kiruna som 1910 utvandrade till Brasilien med stora drömmar som blev en tillvaro i svält och fattigdom, men också Bo Selinders ljusa barndomsminnen från Annys stuga där han fick karameller och alltid kände sig välkommen.

Den vackra men lite sorgliga berättelsen om förälskelsen mellan Berta och Oskar som stämt möte på andra sidan myren följs av en finstämd sång om de trasiga isarnas plats och familjens väntan på Bengt. 

Starkast var nog berättelsen från Elin Anna Labbas ”Herrarna satte oss hit” om familjen som splittrades av tvångsförflyttningarna. Avslutningen med Lotta Karlssons känslosamma, jojkinspirerande sång om separationen från sitt lilla barn berörde på djupet.

Lotta Karlsson och Bo Selinder kompletterar varandra fint på scenen, tryggt understödda av den skicklige pianisten Robert Råberg. Allt presenteras med stor musikalitet och känsla.

Och vem förutom Bo Selinder kommer på att rimma smöret och förrätt, eller armsvett och varmrätt?

Musikföreställningar av det här slaget, med lokala berättelser och en fläkt från förr, borde vara en given succé i Norrbottens alla bygdegårdar. 

”Livet är som ett gytter av sorg och eufori”, säger de som avslutning. Och ett gytter av sorg och eufori kan även vara en träffande beskrivning av ”Skillingnytt”.