NY BOK
Hans Olov Ohlson
Älskade mamma
Ordfirman
Dagboken är skriven till det väntade barnet, som ska visa sig vara en son som föds år 1946. Hans Olov Ohlson låter utdrag ur mammans dagbok och sonens egna reflektioner bilda dialog i romanen ”Älskade mamma”.
Romanen är till stor del en samtidsskildring som beskriver händelser främst från Luleåtrakten, men även från övriga Sverige och från den stora världen. I Sverige rådde den svenska folkhemstiden. Då när man sa ”usch då”. När det fanns jitterbuggare och Nalensnajdare. När kriget tog slut och tjugofemtusen sovjetiska krigsfångar placerades i ett läger vid Karlsvik utanför Luleå. De hade transporterats dit från nazisternas fångläger i Nordnorge, för att skickas vidare hem till ett okänt öde. I Stalins ögon var en tillfångatagen soldat en landsförrädare. Detta skedde vid samma tid som president Truman beordrade sprängning av atombomber över Hiroshima och Nagasaki, för att spara livet på en halv miljon amerikanska soldater. Det var vad en invasion av Japan beräknades kosta. I Sverige sågs lobotomin som en ny landvinning inom psykiatrin. Och människan funderade på om ondska kunde vara medfödd.
Sonens kärlek till mamman är obesudlad. Fläckfri. Utan de tvivel som brukar uppstå när ungdomar brottas med föräldrarna i egenskap av auktoriteter. Vilket leder läsaren till tanken att här döljer sig ett jag som drivs av känslor av skuld och skam. Medan mamman är upphöjd till helgon, framstår pappan tydligare som person. Med fler fasetter.
På samma sätt hyllas ”kvinnan”. Kvinnor är kloka och inser värdet av att förstå andra, i smått som stort. De strävar efter en samhällsomvandling från nationalism till internationalism. Män är inte lika ensidigt förståndiga.
Dagboksformen är speciell på så sätt att den redovisar vad som har hänt dagboksförfattaren. Snarare än gestaltade händelser, serveras läsaren verkligheten på distans. Ett steg längre bort.
Romanen kan i bästa fall beskrivas som ett lågmält kammarspel. Utan dramatik. Med ett fåtal iblandade personer och ett minimum av känslouttryck. Detta trots att nuet utspelar sig timmarna före mammans förväntade bortgång. Stillsamt. Tystlåtet.
Det intressanta är att denna lågmälda berättelse väcker mycket hos mig som läsare. Ja, faktiskt provocerar. Jag tvivlar dock på att detta är författarens avsikt. Men kan inte veta säkert.