NY BOK
Anita Nilsson
Så här års i livet
Ord & visor förlag
En av dem är Anita Nilsson, Luleåförfattaren som nu kommer med sin tolfte bok sedan debuten 1985.
Stilen är den igenkända. Korta reflektioner och funderingar över vardagen, både den lokala och den globala. Mycket är mjukt och stillsamt beskrivet, på sina ställen poetiskt.
”Det är mycket kärlek i dina böcker”, som en trogen läsare sagt henne.
Annat är humoristiskt iakttaget och underfundigt:
”Efter stora kalas gick kvinnorna in i köket/För att få höra sina röster och skratta./Det råkade även bli diskat.”
”Det kan ta en hel förmiddag att inte få nåt gjort.”
”Jag tror på ödet. Varför skulle annars allt passa in.”
Samtidigt glimtar skärpan. Ibland i ironi, ibland i återhållen irritation och ilska. Hon är trots allt ”eijnvijs” som det heter på hennes barndoms pitebondska, den som då och då återkommer i texten.
Innan allt kulminerar i coronans tid har hon hunnit beröra inte bara sitt eget förflutna inkluderat maken, mannen och sjukdomar, utan också sina förfäders, särskilt en del fina minnen av pappan. I närtid ingår umgänget med nykomna svenskar, i vars öden hon är starkt engagerad.
”Här finns de som varit och vi som är nu. Här finns de som kom och vi som varit här länge.”
Mest återkommande är ändå saknaden av dansen. Den som är ”en paus från huvudet” och som ”botar varje liten krämpa”.
För många själva livsnerven – och för oss alla en fin symbol för värdet i det vi alla nu har saknat alltför länge, alltså närhet.