Åskmolnen drog till sist iväg och solen som aldrig går ner flödade som guld över gruvans kontur vid horisonten och tog sig in vid sidan av scenen, den här allra sista gången som Kirunafestivalen arrangeras i det gamla Kiruna. Och där stod Miss Li i ett rökmoln i coola turkosa kläder med fransar och höga stövlar omgiven av ljusblåklädda musiker som jag tyvärr inte hittar namnen på men som spelade bas, trummor, gitarr, trombon, trumpet och synt (eller om det var klaviatur) och med sitt eget lilla turkosa piano och gav allt tills rösten krackelerade.
Hon har ett otroligt starkt låtmaterial, det är grunden för allt. De flesta av oss har väl hört fina och lite mer städade studioversioner av dem. Live blir det en annan sak. Hon tar varje låt, skruvar upp den i intensitet, ger allt hon har och ökar hela vägen tills det uppstår ett musikaliskt klimax i slutet och man försätts i ett lyckorus. Som i "I met a boy" eller "Då hör jag fåglar sjunga" eller "Stupid Girl". I den sistnämnda hoppar hon upp på sitt turkosa piano och börjar dansa med mikrofonstativet, mer vild än tam. Detta lilla enkla piano som hon berättar att hon köpte på avbetalning när hon var olyckligt kär och fattig, sov på en madrass på golvet i lägenheten och kom på att hon skulle börja skriva låtar. Hon följde sina drömmar, hade mycket vilja och lärde sig spela piano. I nästa andetag uppmanar hon oss alla i publiken att också följa våra drömmar och visst, Miss Li, allt du säger! Och sedan fick hon den där killen ändå till slut och det unnar vi henne så klart, men bra att hon först hann sätta ord på sin olyckliga kärlek.
Hon nämner en förkylning och ber publiken sjunga med och stötta upp, vilket vi så klart hade gjort ändå, men hennes röst är kanske inte på topp hela vägen, eller om det beror på medhörningen, för det blir någon skev ton ibland, men det gör ingenting. Hon är fantastisk.
Det är 90 procent tjejer och kvinnor längst fram och jag märker hur jag sakta dras ditåt, fram till flickorna med mobilerna som kan varenda låtrad utantill och äntligen får möta sin tonårsidol. Miss Li tar ett ömt ansvar för oss alla som vacklat i självkänsla genom livet, framhärdar i att vi ska tro på oss själva. Att ingen gjorde det när hon var liten, men att nu står hon här trots allt "starkare än du tror och när livet trycker ner mig ska jag alltid stå emot". Orden går rakt in i hjärtat och man vill gråta lite.
Hon trappar upp konserten om möjligt ännu mer med "Komplicerad", "Lev nu dö sen" och låten "X" som handlar om alla dåliga ex som hon tackar för all ångest på ett utomordentligt humoristiskt sätt. Som extranummer blir det den härliga "Instruktionsboken" som har en underfundigt rolig text.
Miss Li gav allt i Kiruna och vi tog emot.