Det har gått några år sedan Simon Issat Marainen slöt upp med musikerna i Ára och hittade ett musikaliskt sammanhang som lyfte hans konstnärskap.
Det var påtagligt i Áras debut O från 2010.
Med skivan Vuoste virdái (Mot strömmen), tar han ytterligare några kliv framåt som musiker och tillsammans med sitt band skapar han en gedigen skiva som blandar folkmusik och jazz med pop i en vemodig ljudbild, men där popinslagen fått en starkare närvaro än på Áras första album.
Och Ára lyckas skapa en väl fungerande helhet av det, där Christian Augustins och Daniel Wejdins följsamma, grundtrygga komp kryddas med Johan Asplunds trumpet och flygelhorn i ljudbilden.
Skivan pendlar mellan väl godkänt och stundtals högklassiga arrangemang som Randi, där Marainen jojkar sin mor Randi.