SCENKONST
Pohjonen–Davvi–Nord
Luleå Energi Arena
29 oktober klockan 18
Tornedalsteatern/Kväänteatteri/Pistte Kollektiivi
De sju skådespelarna, dansarna och musikerna, som är från Sverige, Norge, Finland och Sápmi, tar med publiken på en historisk resa, som hoppar lite fram och tillbaka i tiden. Här finns ingen handling i traditionell bemärkelse. Men det cirkulerar kring vetenskapsmännen Anders Celsius och Pierrre de Maupertuis forskningsexpediton 1732. Resan till norr, där de skulle utröna om jordklotet var toppigt eller mer platt vid polerna.
Det går förvånansvärt bra att följa en mångspråkig föreställning på svenska, meänkieli, finska, samiska, engelska och franska. Det förklaras redan i början att du kommer kanske inte att förstå allt som sägs, så det är bara att luta sig tillbaka och njuta av helhetsupplevelsen.
Utan pekpinnar sätter föreställningen fingret på generaliserande uppfattningar av trakterna i norr och dess befolkningar. Den och väcker frågor om exploatering av orörd natur. Vem rätt har att ta ett landskap i anspråk, där det ”inte finns någonting”. Det var ju ofta så 1700-taltes forskningsresande uttryckte sig.
Ord, både sjungna och talade, kastas ut likt pusselbitar som du själv får tolka andemeningen av.
Som när rollfiguren Celsius utbrister ”Jag uppfann temperaturen!”. Humorn snuddar även vid de egna fördomarna om hur folk är i norr. En konstnärssjäl betraktas misstänksamt som ”Poet? Eller så är det något med nerverna”.
Publiken görs delaktig genom att skådespelarna då och då riktar sig till den med lite ledigt småprat eller frivillig allsång.
En vit stor presenning är nästan den enda rekvisitan och den används på alla upptänkliga sätt, ofta får den symbolisera fjällandskapet.
På en sida av scenrummet projiceras bilder som man kan fundera kring, Paris tunnelbanesystem till exempel. Musiken, som framförs på akustiska instrument och rytminstrument, håller hög klass. Det gäller även den övriga ensemblen som har olika kvaliteter inom dans, sång och teater.
90 minuters speltid, inklusive kaffe, blir aldrig långtråkigt och intellektualiserande. Nej, tvärtom är det fartfyllt och underhållande – dock inte utan djup. Men här får du tänka själv.