SCENKONST
Det är synd om män i skor
Av och med Charlotte Lindmark och Mia Westin
Mask: Isabel Löfgren Roberts
Gästspel och urpremiär 23 mars på Norrbottensteatern
Stämningen är kanske lite extra uppåt för att det är premiär när Mia Westin och Charlotte Lindmark gör entré som ”Maurits och Kent”. Här förstår vi som publik att ska de hålla studiecirkel i ensamhushåll.
Igenkänningsfaktorn är stor när Maurits intar rummet på ett sätt som bara en man kan. Med myndig min och basröst får han allas uppmärksamhet, utan att ha något viktigt att säga, långa konstpauser och så vidare. Mia Westin gör den rollen. Maurits är propert klädd, har västerbottnisk dialekt och är den intellektuella typen. Den mer vitsiga och hafsiga vaktmästaren Kent, spelad av Charlotte Lindmark, är också en manstyp man känner igen. Han blir ofta långrandig och skrattar gott åt sina egna vitsar. Kent pratar Överkalixdialekt.
Konversationsteknik och hur man lagar äggröra är ämnen som tas upp på denna märkliga studiecirkel. Sakta men säkert växer bilden fram av två män som på var sitt sätt fastnat i en loop av ensamhet. De hanterar saknaden efter sina tidigare förhållanden helt enkelt med ”locket på”, de har svårt att få tillgång till sitt eget inre. ”Min Agneta brukade säga att jag var känslomässigt förstoppad”, utbrister Kent vid något tillfälle. Det tragikomiska väcker tankar om hur det står till med männen i vårt samhälle idag.
Knepiga frågor som självmordsstatistik och homofobi vävs in på ett sätt som gör att skrattet emellanåt fastnar i halsen – men på ett bra sätt. Att de vågar beröra det svåra, där andra humorister nog hade avstått, det visar på mod. För det finns ändå väldigt mycket plats för skratt, måste tilläggas. Metaforerna haglar, till och med bajsets konsistens blir en symbol för livet.
Så småningom blir det ändå en helande förlösning för Maurits och Kent. De reder upp i sina förflutna, stöttar varandra och deras manliga vänskap djupnar.
Det är ett stort antal kvinnor i premiärpubliken, noterar jag. Kanske är en och annan man rädd att bli häcklad? Om det är så, glöm den farhågan, det här är underhållning med värme och respekt.
Visst kan föreställningen kännas lite tramsig och inte helt finslipad, till exempel är hörbarheten lite bristfällig ibland. Men på det hela taget är ”Det är synd om män i skor” en sevärd rolig timme med många tänkvärdheter.