Backstageområdet är lika stort som utrymmet mellan pump 1 och 3 på macken, logen är en kåta med en medeltemperatur på 43 grader och frivilligarbetarna ser ut att vara hämtade från kiosken på en fotbollscup. Revanschen är arrangemanget utan ansikte och festen utan rimliga gränser.
Förra året var menat som ett långfinger åt allt coronaviruset förstört och historia skrevs när de anonyma arrangörerna var först med att boka Hooja. I år riktas fingret i stället åt de anonyma artisterna som inte tackade ja till en återkomst.
Vilka personerna bakom arrangemanget är låter vi vara osagt, men vad de ställt till med går inte att missa. Snusk och sprit, kungar och drottningar – och en avslutning som går till historien.
20.00, Kevin Boine:
I Sverige är Maxida Märak den samiska rapdrottningen men i Norden är Kevin Boine kungen. Flirtandet med EPA/russe-genren har gjort att han är mer än dubbelt så spelad på Spotify som Märak och i Sápmis hjärta är en stor publik på plats tidigt för en taggad Boine. Kanske mest för att höra "Finnmark".
Men det är framförallt "boom boom", "full og mista all kontroll" och "supa". Barnmusik på Bolibompa-tid med genanta ungvuxna texter. Det är lätt att känna sig för gammal för det här, samtidigt är majoriteten av publiken för ung.
Betyg: 2
21.15, Sofie Svensson & Dom där:
På deras egna begäran stryker vi EPA-ordet men vi kan konstatera att raggarbilsdansband också går hem bland kåtorna. Med tanke på att trion nästan uteslutande uppträder för fyllon (deras egna ord) drar kidsen igång ett makalöst drag.
Sofie Svensson sjunger minst lika mycket om sprit och bränsle som föregående artist men med inslag av bag in box och husvagn. Det är mognare, mer ambitiöst och rullar stabilare.
Och till "Bubbel på balkongen" som avslutning är det svårt att tacka nej.
Betyg: 4
22.30, Maxida Märak:
Det är svårt att bli profet i sin egen hemort och i kvällens konkurrens är det många som väljer bort att lyssna på profetiorna från Jokkmokks främsta talesperson. Men ingenting i öltältet serveras lika starkt som Märaks framträdande.
Visst för hon fortfarande samma kamp och lyfter samma ämnen men det är aldrig lika intensivt och giftigt som i Jokkmokk.
När tioåriga dottern Nike Sunna och hennes kompis Hilda kommer upp och sjunger "Nu brinner ängarna" är det scenkonst på en ny nivå. En djupare nivå, på gruvdjup.
Kvällen till ära premiärspelar hon en ny låt, som varken kommer spelas i Epor eller raggarbilar. Men räkna med att Maxida Märaks ord kommer fortsätta eka, gruva eller betesmark.
Betyg: 4
00.00, Hov1:
På tal om drottningar och kungar. Det är inget snack om vilka som regerar på hovet.
Kvällens absolut största och festligaste publik hade sparat det bästa till sist. Och kungarna av folket tog emot Jokkmokk med öppna armar, bokstavligt talat. Det blev en uppvisning i låtskatter, besök nedanför scenen och genuin spelglädje.
Bra jobbat, imponerande och tack ska ni ha. För Jokkmokk i tiden.
En så framgångsrik grupp som Hov1 hade kunnat ställa in bussen med hits och bara veva ner rutorna utan att göra någon besviken. Men fyra nypolerade Ferraris bränner gummi och sätter spår som kommer sitta kvar. De kör så fort att allt är över på 45 minuter.
Vroom. Vad hände?
Bokningen av Hooja må ha varit häftig men Hov1:s spelning är det mäktigaste som utspelat sig på den lilla parkscen. Revanschen är utkrävd. Men bättre än så här blir det inte.
Betyg: 5