NY BOK
Thomas Korsgaard
Om någon skulle komma förbi
Översatt av Helena Hansson
Weyler förlag
Storheten ligger i att lyckas fängsla läsaren vid en skildring av till synes vanliga människor i något som förefaller vara ett ordinärt vardagsliv. Nu är inte Tue en vanlig tolvåring. Döden sysselsätter honom redan tidigt i berättelsen, sedan följer moderns missfall och mormoderns död.
Det är ingen direkt normal familj. De är jordbrukare med ekonomiska problem och söker göra pengar på inte alla gånger hederligt sätt. Pappan tar med Tue på en hemlig, nattlig räd mot en järnväg där sista tåget gått för dagen. Pappan klipper loss och stjäl fet kopparkabel som skrothandlaren sedan betalar bra för. Pappans rymliga samvete sätter spår i sonen.
I skolan går det sådär för Tue. Han skickas ofta till rektorn och får uppsträckningar för ofog under lektionerna. Han känner sig förtryckt av klasskamraterna och söker vänskap med olycksbröder och till sist också med en faderlös olyckssyster.
Det låter kanske som dyster läsning, men Korsgaard är den gode berättaren som vet att krydda historien med humoristiska inslag och ovanliga händelser. Läsaren får ofta skratta, men också läsa om att Tues små händer passar bra när en sugga har svårt att klämma fram en av kultingarna. Han får pressa in sin lilla hand i suggan, ta tag om kultingens huvud och drar ut grisfostret.
Det händer alltid något i Korsgaards berättelse, men framför allt har han en så fin förmåga att ge oss så vältecknade och sammansatta bilder av människorna. Pappan blir så tydlig i sin roll som en ständig ladugårsdarbetare, ibland kärleksfull och andra gånger aggressiv, rasande, när sonen gjort något fel. Och medan pappan sliter dygnet runt, sitter mamman i arbetsrummet uppfylld av pokerspel på datorn.
Också ungdomarna träder fram ur anonymiteten. Det gäller framför allt Tues första nära vänskap med en flicka, 15-åriga Iben. Hon är en stark personlighet och det blir inte den vanliga skildringen av den första sexupplevelsen. Tue vet ju ännu inte om han är hetero eller homo och det har Iben inget emot.
Sedan kanske det kan invändas mot att historien inte löper framåt mot ett slut, men så får vi veta att denna fina berättelse är första delen i en trilogi. Vi kommer att få ett slut på Thomas Korsgaards familjedrama och det är bara att se fram emot fortsättningen.