NY BOK
En god man
Peter Bergström
Ekström & Garay
Frågan är om den renodlade läsaren av deckare vill ha dramadelen, eller om den som vill läsa om relationer inte vill ha deckardelen. Författaren löser detta elegant med genomarbetade porträtt av de olika karaktärerna. Börje, av sig själv utnämnd till de obestraffades Nemesis, Karl, en medelålders krisande egenföretagare, Kattis, som tröttnat på att betala hyran för sin värdelösa fästman, och ger sig ut på en liftartripp.
Till dessa kommer så också Jocke, reportern, blodhunden i handlingen. Jocke är den karaktär som är mest stereotyp: senfärdig, privata problem, ovillig att acceptera auktoriteter, men knivskarp när det kommer till att jaga nyheter. Börje, den pensionerade polisen, inleder berättelsen på ett mycket spektakulärt sätt. Hans modus operandi slår mycket i de allra mest hårdkokta deckarna. Med den bilden på läsarens näthinna så läser man gärna den smått omständliga skildringen av Karls flykt från hemmet och hans romans med lifterskan Kattis. Så småningom möts Karls och Kattis vägar med Börjes, men utan att de vet om det, och inte läsaren heller, för den delen. Ödet och tillfälligheter gör att de olika karaktärernas trådar möts.
Någonstans i skildringen av Karls ”semester” från hemmet (frun är obrydd), börjar man misstänka att boken egentligen handlar om Karl och hans förändring och utveckling. Men vips så är man påmind om vartåt det lutar, och dramaturgins syfte: Börjes förehavanden utom lagen. Det är modigt av Bergström att hålla fokus på Karl så länge, utan att oftare i handlingen återkoppla till Börje. Intresset tappas dock inte, kanske särskilt för att Karl ter sig så osmart; det första han gör är att kasta bort mobiltelefonen, med vilken han med lätthet kunnat lösa de ekonomiska frågorna, med ett klick på sitt bank-id. Detta är nog inte första gången Karl ”rymmer”.
Vad vore en spänningsroman utan sex? Den frågan besvaras rungande i ”En god man”. Karl förvandlas från en närmast utbränd egenföretagare till ett riktigt sex-under. Jocke, den grävande reportern, lyckas få till en trekant med ett lesbiskt par. Tja, de skildringarna går ju att hoppa över eller inte, beroende på läsarens preferenser. Men nog har fiktionen snarast karaktären av fantasier än av gestaltning.
Hur som haver är boken, både för den originella handlingens skull och för det välarbetade språket, väl värd läsningen.