NY BOK
Sofia Rustan
Skadedjuret
Polaris
Det är en rätt ruggig historia som har Sundsvall med omnejd som fond. Samtidigt vilar den på en sorglig botten, där barndom och vad den gör – eller kan göra – spelar en inte oväsentlig roll.
Inte minst för kriminalinspektör Amanda Junisson som en dag får uppdraget att reda ut vad som hänt när en död man flyter iland på en ö i hamninloppet till staden.
På klassiskt deckargrepp har vi då redan i anslaget träffat på Mannen – mördaren – och tagit del av hans tankar för att fullborda dennes makabra metoder och mål.
Det visar sig att den döde Mauritius Markovics, som tillhör stadens tiggare, kropp gröpts ur och att levern plockats ut. Han som kallas Mannen under stor del av boken har dock under dådet i ögonvrån sett att han har åskådare. Hon heter Kati och är dotter till Markovic, och romanens huvudspår är jakt kontra flykt visavi de två.
"Skadedjuret" syftar delvis på Mannens syn på flickan, och andra han i sin bisarra värld klassificerar som mindre stående på olika sätt.
Amanda Junisson är en kriminalinspektör som kommer att återkomma i fler planerade böcker av Sofia Rustan. Liksom kollegan Claes Johansson, en mestadels jobbig och flörtig typ som då och då ändå hittar rätt. Fast han förstår inte, eller vill inte förstå, att Amandas hjärta slår för Patrik Silfverkrantz. Och som läsare förstår jag det inte heller.
"Skadedjuret" är skriven med säker prosa som flyter fint. Historien har flera intressanta bottnar, men – alltid detta men – själva huvudspåret är rätt förutsägbart. Trots att det inte saknas spänning eller att karaktärerna, de flesta i alla fall, känns trovärdiga.
När jag läst sista sidan och lägger boken ifrån mig är det dock mest sorg jag känner över hur en iskall och förlöjligande uppväxt i barndomen kan skapa monster. Hans oskyldiga offer ej heller att förglömma.