KONST
Luleåbiennalen 2022
Hantverk & Konst
Utställningar i Konsthallen, Norrbottens museum och Havremagasinet
Curatorer: Onkar Kular och Christina Zetterlund
Konstfrämjandet
Biennalen är i år mycket omfattande, både geografiskt och tematiskt. Redan förra biennalen var enormt ambitiös med, förutom själva konsten, radioprogram, en tidskrift, med mera. Men nu är det ännu mer – och inte bara konst utan även hantverk. Redan befintliga verk runtom i Norrbotten räknas in i biennalen. Och seminarier online och fysiskt, om hantverk, konst, och till och med renovering av en veteranbil ryms i sammanhanget.
Det finns goda tankar med att lyfta fram norrbottniskt/samiskt hantverk. Men det som skaver är att det faktiskt är en hel del gammal skåpmat som fyller utställningarna. Jag menar, jag tar gärna del av vackert hantverk från förr, dess tekniker och mönsterrikedom, till exempel den vackra allmogemålade hyllan med ost-tråg som hämtats från Aunesgården, Övertorneå. Men vill jag se sådant kan jag gå på museum. Lite poänglöst känns också att på Havremagasinet beskåda inlagd mat från femtiotalet i glasburkar, en samling utlånad av Norrbottens museum – snacka om gammal skåpmat!
Men positivt är att det ändå finns en hel del konst att ta del av, som är skapad för att uttrycka något om vår samtid. Ett intressant tema (ett av flera) som curatorerna Onkar Kular och Christina Zetterlund utgått från är ”extraktivism” alltså utnyttjande av jordens resurser. Exempelvis belyser Li Chuang i sitt videoverk ”Bitcoin Mining and Field recordings of Ethnic Minorities” bitcoin-industrin och dess klimatpåverkan. Anläggningar som kräver ofattbart stora mängder kraft finns ofta i kallt klimat, i till exempel Boden men också i områden där Kinas minoritetsfolk lever.
Ett verk som dröjer sig kvar är installationen/videoverket av kollektivet Post workers theatre på Havremagasinet. I en slags skruvad folkopera skildras de usla arbetsvillkoren för dagens så kallade prekariat, på enorma Amazon-lager och dylikt. Ett angeläget tema där replikerna verkar vara baserade på intervjuer med anställda på något stort lager.
Svåra att missa är också Olof Marsjas långsmala gestalter, hastigt sammansatta av gamla tyger och med ett fullmåne-liknande ansikte. Gestalter som står och blickar ut över salarna, en i Luleå och en i Boden. Nämnas bör också Lena Ylipääs text ”Tal till ungtallarna”, en liten del av ett större verk.
Luleåbiennalen pågår till den 15 januari.