NY BOK
Maja Björklöv
Äktenskapet
Bokfabriken
Under bokens 492 sidor får vi dels tillbakablickar på hur Hanna och Mårten träffas på reklamskolan Berghs, blir kära, köper radhus och får tre barn och dels i nutid se hur paret tar hjälp av familjerådgivare, psykiatriker och självhjälpböcker för att försöka förstå vad de ska göra av sin femton år långa relation.
I historien finns det smärtpunkter. Som Hannas klassförakt gentemot Mårten, som inte kommer från en lika fin familj som Hanna gör. Och hur Mårten i sin tur straffar Hanna för att hon är ”för temperamentsfull”, utan att säga ifrån. Men i stället för att på riktigt gå in i de svåra frågorna som vad klasskillnader gör med en kärleksrelation och vem som är värst av den som skapar terror med sitt temperament och den som skapar terror med sin tystnad, skrapar Björklöv bara på ytan här.
Björklöv hade också gärna fått skriva mer om Hannas svåra depressioner, som slutar med att hon blir inlagd. Att vara så svårt psykiskt sjuk är på flera sätt mer skamfullt än att bli bedragen, och av den anledningen hade jag velat veta mer om Hannas tid på psykavdelningen.
Desto mer utrymme får Hannas karriärsklättring då hon byter från byrå till byrå (även här är det enkelt att läsa det självbiografiskt då även författaren Maja Björklöv har ett förflutet inom reklambranschen). Mitt förakt för reklamare stillas inte av att läsa om hur det på Hannas nya jobb ”fanns copywriters som skrev så bra att Hannas ögon tårades när hon korrekturläste”. Förhoppningsvis är det ironiskt skrivet, men det verkar tyvärr inte så.
Också barnen Saras, Samuels och Signes personlighetsdrag får gestaltas genom onödigt långa historier som inte ger så mycket till historien. Likaså vad Mårten lagar för mat.
Visserligen skriver Björklöv luftigt och lätt. Men trots den språkliga skickligheten håller inte historien för en sådan här tjock roman. Det här är dock vanligt bland debutanter – de vill få med allt – och jag kan inte låta bli att undra om det inte är redaktören som borde ha gått åt betydligt hårdare med strykpennan.
Oavsett vems fel det är kvarstår i alla fall det faktum att romanen hade gjort sig bättre i en nedbantad version.