NY BOK
Louise Glück
Trofast och ädel natt
Översättning: Stewe Claeson
Rámus förlag
Texterna är som tidigare enkla och begripliga. Man följer lätt med i flödet.
Så upptäcker man att Glücks dikter har flera lager, att mycket är minerat och att texterna öppnar sig mot något större, som "kanske inte finns i språket", utan bara i "skarpt formulerade tystnader".
Samtidigt är Glück realist, mycket jordisk, en skeptiker som oväntat kan fälla ut vingarna och stiga en bit. Mitt i den prosaiska verkligheten. Hon är flygbenägen men med ett ben kvar i det jordiska.
Denna gång är dikterna större, längre och mer episka än i "Meadowlands", Glücks senaste samling, och verkar nästan skrivna av en annan poet. Lyriken står här närmare prosan.
Titeldikten är samlingens längsta. Den är på nio sidor, en lyrisk biografi där det mesta utspelas i barndomen. "Ute på havet flöt natten / fastbunden vid en planka". Sådana tankar kan ju riktigt små människor ha. Men här och var bryter Glück också in den vuxnes perspektiv och kloka tankar.
Diktjaget beskriver bilderna i sin första läsebok. Föräldrarna "satt på vita moln i sin vita reskläder". På kvällen kom storebrodern hem och "verkade äldre än under morgonen".
I slutet av sviten får man klart för sig att samlingen handlar om en fiktiv person. Man tror ju att poeter talar i egen sak, men här möter vi en äldre man, en konstnär i England, som ser tillbaka på sitt liv. Det innebär att man kan närma sig texten som när man läser en roman.
Åtminstone en tredjedel av de 25 dikterna är prosadikter. Därutöver finns det tre sviter med en rad olika satser. Nästan alla dikter är drömartade eller har fragment som hämtats hem från drömmar.
Mannen drabbas av svår sjukdom. "Jag närmar mig horisonten", tänker han, och tiden ringar in honom som när ett spädbarn är "inneslutet av sin stadiga spjälsäng".
De fantastiska metaforerna liknar emellanåt Tranströmers. Det är samma milda knockoutslag, en sorts uppenbarelser där något oväntat lieras med det självklara. Själen söker ivrigt som när "ett barn letar efter sin mor / i ett varuhus", kan hon skriva.
Med något enstaka undantag är alla de 25 dikterna mycket starka, ungefär som i en roman där varje kapitel håller högsta klass.
I slutet av dikterna väntar ofta en knalleffekt. Hon beskriver till exempel en trädgård milt och varmt. "Så stilla det är, så tyst", avslutar hon, "som en eftermiddag i Pompeji".