NY BOK
Brit Bennett
Hjärtlinjer
Översättning: Sofia Nordin Fischer
Albert Bonniers
Amerikanska Brit Bennett utgår från den drömmen i sin roman "Hjärtlinjer" och genomför ett experiment: vad händer med svarta som har så ljus hud att de ser ut som vita?
Hon skapar ett sådant tvillingpar, Stella och Desiree och följer sedan dem och deras döttrar under femtio år. Stella döljer eller ljuger om sitt ursprung, gifter sig med en vit bankman, etablerar sig i den övre medelklassen och får en flicka som är lika vit som hon själv, Kennedy.
Desiree vill inte bluffa om sin bakgrund, flyr efter några år från en våldsam make, återvänder till hemstaden med sin dotter Jude, som är "svart som tjära" och blir servitris.
På 1980-talet studerar sedan systrarnas barn, Kennedy och Jude, på universitetet i Los Angeles där de naturligtvis springer på varandra. Det blir konfrontationer och stor dramatik.
Det är en mycket episk berättelse, väl berättad och livfull. Den svämmar över av förvecklingar och skeenden, ungefär som i en tevesåpa och nytt stoff matas in hela tiden. Men det är samtidigt en bred historia med fylliga och fina beskrivningar. Bennett har näsa för tidstypiska detaljer och de bildar ett stabilt golv för berättelsen. Hon tar sig också god tid att teckna personerna.
Tvillingsystrarna föds på 40-talet och är åtta år när deras far mördas av en vit mobb. Monstren anklagar honom för att ha skrivit ett par otillbörliga ord på en papperslapp men pappan är analfabet. Bennett ägnar bara ett par rader åt händelsen - som för att stryka under att det var så deras vardag såg ut.
Stella är borta länge, hon dyker inte upp förrän sent, i tredje delen (av sex), ungefär som Tartuffe i Molières drama. Desiree och hennes sambo letar efter henne under åren.
Bennett behärskar den gamla ädla konsten att teckna intressanta människor, sådana som kan bära upp en roman. Det gäller kanske inte fullt ut Stella, nyckelpersonen, som alltså måste ljuga om sitt ursprung och sin livshistoria och leva med sina lögner. Problemet är att då hon mörklägger sin historia blir hon rätt osynlig för läsaren också. Bennett kunde ju gjort oss till hennes förtrogna.
De fyra kvinnorna får svårt att hitta sig själva. En av dem tycker att hon liknar ett tomt hus där olika människor kommer och går. Frågan om deras identitet är kopplad till den benhårda rasismen i deras samhälle.