MUSIK
Jubileumskonsert Luleå 400 år
Luleå Symfoniorkester
dirigent Per Erik Andersson
Lisa Nilsson
Svante Lindqvist
Ulf B Jonsson
Kulturens hus, stora salen, söndag 31 oktober klockan 18
Till upplevelsen bidrog Lisa Nilsson, Svante Lindqvist, Ulf ”Flu” B. Jonsson, och Per Erik Andersson, inlånad som dirigent från Norrlandsoperan.
Svante Lindqvist var kvällens ciceron och inledde med en egen, humoristiskt spetsad snabbversion om hur Luleå 1621 fick stadsrättigheter av Gustav II Adolf. ”Men nu är det 400-årsjubileum – och det är därför vi är här. Nuet är ett limbo mellan berättelserna och drömmarna”, sa han innan orkestern under ledning av dirigenten Per Erik Andersson inledde med Dvoráks mustiga ”Slavisk dans nr 8”. Därefter bytte ciceronen om till artist och sjöng sin egen ”Min längtan hem är större än jag tror”.
Lisa Nilsson bjöd på sammanlagt tolv sånger under kvällen, där höjdpunkterna var Olle Adolphsons ”Trubbel”, i Peter Nordahls fina arrangemang, Andreas Mattsons ”Var är du min vän” och Stevie Wonders ”Secret life of plants”. Hennes lycka över att åter få möta publiken var påtaglig, och hennes varma, böjliga röst gav styrka och hopp inför de mörka vintermånadernas intåg.
Violinisten Marianne Eriksson understödde Lisa Nilsson på ett förtjänstfullt sätt, bland annat i vackra ”Våren kom i år”.
Med Ulf B. Jonsson på dragspel sjöng Svante Lindqvist rakt ur hjärtat sin egen ”När luffarna slutar att vandra”, följd av ”Så länge skutan kan gå”. Slutligen smekte Ulf B Jonsson fram ”Attingham Waltz” på sitt dragspel. Så avskalat, så finstämt, så magiskt.
”Vi avslutar där det började” sa Lisa Nilsson och sjöng sin genombrottslåt ”Himlen runt hörnet” som avslutningsnummer – och naturligtvis blev det även ett antal extranummer.
Att det mastiga programmet skulle hinnas med på två timmar inklusive paus var lite optimistiskt. Därför ströks Doreen Carwithens ”Suffolk suite” och Bobbie Ericsons naturromantiska ”Utskärgård”. Ciceronens tid på scenen blev inte så omfattande som var tänkt och pausen kortades till en kvart. Inramningen av konserten hade en del i övrigt att önska. Det hade till exempel varit intressant att höra mer om valet av musik och kopplingarna till Luleå. Var det till exempel med Malmbanan i åtanke som Hans Christian Lumbyes ”Jernbanegalopp”, känd från tv-programmet ”På spåret”, fanns med i programmet?
Men med den alltigenom njutbara musikaliska uppvisningen gick det att överse med de detaljerna. Sammantaget blev det en högklassig musikupplevelse. En varm och strålande föreställning med både jubel och klang, med bredd och djup. Ett storslaget firande – så som det anstår en 400-åring.