NY BOK
Caroline Albertine Minor
Hummerns sköld
Översättning: Johanne Lykke Holm
Wahlström & Widstrand
Minor har, det ser man genast, den där gudalika gåvan att i text kunna ställa människor på fötter utan vidare spisning. Några raska drag bara, ett par effektiva detaljer och där reser de sig upp från pappret och stiger in i våra liv.
Medan Sidsel är i London ett par dagar passar hennes yngre bror Niels den sexåriga dottern, Laura, en ljuvlig liten dam. Niels är en själsligt robust person som lever utan fast bostad och bestämda planer för framtiden, en man som odlar sitt egensinne och sitt utanförskap.
Sidsels resa, vad som då sker, hennes frånvaro och hemkomst till den älskade dottern bildar en sorts ram i boken men därutöver finns det inte så mycket till handling. Människorna tar sig in i berättelsen eller dimper ner i den utan att man alltid kan placera dem. Nu känns den lite splittrad. I första hand för att det som sker inte är infogat i en hanterlig episk form.
Det tredje syskonet, Ea, är 35 år och lämnade genast Danmark när modern dog. Hon lever sedan länge ihop med Hector och dennes tioåriga dotter i San Francisco, inte "en plats där man blir vuxen".
Den slutsatsen drar den allvetande berättaren. De enda som talar med egen röst är annars syskonens föräldrar, men de är döda. Där förskjuts alltså perspektivet, de befinner sig i en sorts limbo och diskuterar sina liv. De partierna är tillknycklade och konstiga, tycker jag, men annars är det vardagen som skildras i boken och det sker med stor närvaro och precision.
"Hummerns sköld" att likna en labyrint. Och i den labyrinten möter man personerna, de är också ute och letar efter vart de ska ta vägen. Samtidigt leder denna mångfald till att romanen förgrenar sig och bildar lager på lager.
I London träffar Sidsel en gammal älskare och hemma tar Niels med sig dottern till sin farmor på ett äldreboende. Han lär henne också att baka pizza med hjälp av en butelj.
Minor är omsorgsfull och tecknar också sina miljöer handgripligt och sinnligt, de blir scener där figurerna framträder. Många fina språkliga bilder fördjupar beskrivningarna och ger effektiv sidobelysning.
Romanen berättar om hur folk på olika sätt försöker få form på sin tillvaro. Och det är just det temat Minor vill belysa: Vilken frihet har man egentligen att välja sitt liv utan att samtidigt gå vilse i denna frihet? Det gör många men vi får möta levande och väl skildrade gestalter.