Där har man varje sommar och höst haft både konst- och kulturhistoriska utställningar. I samband med 10-årsjubileet visas nu flera utställningar.
Högst upp, på femte våningen, ställer två konstnärer ut separat. I den ena salen visar Olof Marsja upp skulpturer, gjorda i gips och återvunnet material som plast, gamla kläder och renhorn. Vissa av skulpturerna är bara antydningar till kroppar eller fragment i form av armar och ben, vilket förstärker uttrycken och gör verken intressanta. Det finns en galghumor som går igen i flera av skulpturerna, i ansiktsuttryck och vissa detaljer.
I andra salen ställer Erling Johansson ut konstverk i varierande tekniker. Man kan se i teckningarna och målningarna att han behärskar linjen lika träffsäkert som färgen och formen. Med bara några blyertsstreck kan han få fram människor och rörelser på ett uttrycksfullt sätt. Med starka färger bygger han upp målningen så att det bildas både spänning och harmoni. Han lyckas balansera så att inte färgen tar över bilden och förstör helhetsintrycket. På en tv-skärm visas också snuttar ur de gamla kortfilmerna "Expulsi", "Anima Mundi" och "Sagan om Skade". Dessa filmer är värda att se, men det skulle ha varit bättre om de två första filmerna hade haft högre ljud så att man kunde höra musiken och ljuden som illustrerar handlingen.
Trots att Olof Marsja och Erling Johansson är från två olika generationer, har olika stilar och sätt att uttrycka sig på, så finns det en besläktad lekfullhet och spontanitet som gör att utställningarna passar så bra tillsammans.
I tre av Havremagasinets våningar pågår också utställningen "Språk", där åtta konstnärer från olika länder och kulturer tolkar språkets mystifika värld på sitt sätt. Här är det inte enbart ord och tal som man har använt sig av, utan också av ljud, gester och kroppsspråk, och man förmedlar detta i olika tekniker som skulptur och videoinstallation. Man visar både hur språket kan vara ett sätt att berätta sina inre känslor och tankar för andra, och hur språket blir hämmande för vissa personer och kan användas som ett vapen i krig. Problemet med en sådan multimedia-utställning är att det lätt kan bli rörigt och osammanhängande, men här har man lyckats binda ihop verken så att det finns en gemensam röd tråd igenom hela utställningen.