NY BOK
Min vän Ruffe
Gunnar Tenevall
Blue Publishing
Det här hände på 1950-talet, på den tiden när byarna var befolkade även dagtid. Och utrustade med cykel- och mopedverkstad. Förstås fanns där också en liten kiosk som sålde två-öresgodis. En pall stod nedanför luckan så att småbarnen kunde nå upp för att välja.
I en sådan by bor Gunnar med sin hund Ruffe, som kan allt. Han kan kasta en repände till den som hamnat i en vak. Han skyddar Gunnar mot vargflocken. Men bästa storyn är kanske den om när cirkusen kom till Hortlax.
Ruffe kan faktiskt mer än Rin-Tin-Tin, en schäferhund som tillsammans med sin Rusty var dåtidens film- och seriehjältar. Gunnar och Ruffe får träffa sina amerikanska motsvarigheter och förstås hamnar de i ett äventyr tillsammans.
Läsaren får följa ett par år i Gunnars liv innan han börjar skolan. På den tiden fanns det fortfarande luffare. En ensam man eller en familj med barn, som reste från by till by med häst och vagn. De hittade även till Hortlax och Gunnars familj. Vi får också följa med på utflykter både till Tornedalen i familjens bil – en Moskovitj – och till Stockholm med tåg.
Ruffe är alltid vid Gunnars sida och Ruffe skäller inte, han voffar. Det bästa är att Gunnar förstår voffiska, men det får förbli Ruffes och hans hemlighet. Hur skulle det se ut, om Ruffe och Gunnar skulle kunna prata med varandra på riktigt? Ruffe hör till de hundar som har ett särskilt uppdrag – i det godas tjänst.
Numer är Ruffe i Gammelhundarnas rike. Kanske fick han med sig en ring falukorv. Hursomhelst låter han meddela att han har det bra där.
Pitebondskan finns med i bakgrunden genom texten, och jag vet numer att pollor är julgranskulor och att blåijta är dopp i grytan. Uttryck och meningar på pitebondska är alltid översatta till svenska inom parentes – kanske blir det något för övertydligt.
Boken har en lätt dragning åt fantasy, vilket ligger rätt i tiden.
Gunnars och Ruffes värld är enkel och lättbegriplig och det finns ingen tvekan om vad som är gott eller ont, om vem som är snäll eller dum. Boken är gullig, lättläst och tryckt med stor stil; jag vet hur det låter. Men så innerligt skriven att den går rakt in i hjärtat. Och läsaren, oavsett ålder, får en repris om medmänsklighetens ABC.