Mycket är som vanligt när Lars Winnerbäck spelar. Publiken ropar "Lasse! Lasse! Lasse!" och sjunger allsång till rätt partier.
Lars Winnerbäck. I t-shirt och kavaj. I en ishall. Igen.
Hur ska en man, som vägrade vara modern redan på 90-talet och som var farbror som 21-åring, vara spännande. En åldrad själ, vars coolaste drag var att byta från Nilsson till Winnerbäck. Det är lätt att få känslan av samma gamla visa.
Samtidigt har mycket hänt sedan visorna för snart 30 år sedan, Östergötlands Benjamin Button som började som lillgammal trubadur har börjat använda sig av elektroniska trumljud och göra Kent-hits efter 14 album.
En imponerande ljusshow ramade in kvällen.
Alla på scenen är klädda i svart men den här gången är Lars Winnerbäck live en färgsprakande upplevelse.
"När allt känns på rutin och redan gjort. Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort". Nu är det tydligt vad textraderna betyder.
Winnerbäck tänker fortfarande inte flytta sig långt från mikrofonen men allt runtomkring har fått bli desto rörligare. Stora bildskärmar sänks ner, omringar musikerna och flyttar runt. Skarpa laserstrålar leker över arenan och epileptiska Coldplay-färger skapar ständigt nya upplevelser.
Huvudpersonen själv slänger in lite texttapp, konstpauser och dansstopp i en välplanerad uppvisning.
Rödvinstrubaduren har minsann blivit bättre med åren.
Sångaren Sandra Widman från Skellefteå var, tillsammans med Jonna Löfgren och keyboard-spelaren Mikaela Hansson, en av konsertens Piteå-fostrade musiker.
Lars Winnerbäck blandade klassiska hits med låtar från nya skivan.
POV: längst fram vid scenkanten där kravallstaketen snarare agerar rekommendationer och hade kunnat bytas ut mot ett plastband.
För publiken längst bak i hallen är den här kvällen en helt annan upplevelse. Där bjuder utsikten främst på stora ytor tomt parkettgolv och där, långt borta i horisonten, en scen. Och längst bort på scenen är den riktiga showen – Jonna Löfgren på trummor – som också får en välförtjänt hyllning under bandpresentationen.
Men från publiken som betalat fullpris för att sitta i en annan del, nästan ett annat rum, går knappt applåderna fram. Från röda linjen och bakåt är det lika tomt som under ett Oskarshamn-anfall.
Precis som att skärmarna i taket hissas ner och krymper scenen hade arenan behövt tryckas ihop.
Lars Winnerbäck och Jonna Löfgren.
Redan för 15 år sedan hade han slutat göra intervjuer och det tar fem låtar innan han öppnar munnen för att tala till publiken.
Mer än några "tack som fan", en bandpresentation och "det är alldeles för sällan vi spelar i Luleå" får han inte in på sina få mellansnack. Sådan är Lasse. Tråkigt tycker en del, skönt tycker andra. Väldigt mycket Winnerbäck är det i alla fall.
Varken Lasse Winnerbäck då eller nu har någon lust att göra sig till. Han gör vad han kan med det han har.
I avslutande "Du hade tid" ändrar sångaren texten i vanlig ordning, denna gång räcker de orden väldigt långt.
"Tog du dem med storm i kväll? Jag kommer faktiskt inte ihåg. Men Luleå, vad fan tror du? Det är klart det var ett segertåg".
Flera tusen var på plats för att se konserten men det var gott om plats på golvet.
Trummisen Jonna Löfgren fick en stor hyllning av publiken när hon presenterades.
Recension
Lars Winnerbäck
Coop Norrbotten Arena, torsdag 19.30
Längd: 2 timmar och 10 minuter.
Publik: Några tusen på en välfylld läktare och ett tämligen öde parkettgolv.
Bäst: "Elden" fick fart på publiken och lyfte tillsammans med gamla örhänget "Kom ihåg mig".
Sämst: (Förutom tidigare nämnda ödslighet på golvet) Behöver verkligen alla nya låtar vara över sex minuter långa?
Betyg: 4
Lars Winnerbäck på coop arena.
Lars Winnerbäck på coop arena.
Luleå blev ett segertåg sjöng kvällens huvudperson och recensenten håller med.