NY BOK
Nu
Lars Andersson
Polaris
"Nu", ett av språkets mest explosiva ord, visar sig vara ett förnamn. Den som bär det förbereder en uppsats och mejlar en dag till Wadh. De diskuterar forskning, källor och metodfrågor. Mest är det Wadh som skriver och hans texter kantrar då ofta över i personliga funderingar.
Man kan kanske säga att det är en mejlroman. Till en del beror det på att det lilla av handling som förekommer utspelas under det senaste året, då ju pandemin flyttade över så mycket av våra liv till skärmar. Formen känns av det skälet rätt ny.
Samtidigt vill Wadh egentligen inte ha något med nuet och sin egen tid att göra. Andersson tecknar en bildad och skärpt bokmal som liksom har blivit kvar i det han läser, en horisontgångare, lärd, besjälad och ensam.
Wadh är alltså en kringskuren människa och alltför angelägen om sin integritet. Men han är väl bekant med de regler och rutiner som styr anslag, och de konjunkturer som avgör vad man kan forska om.
Nu siktar han på att undersöka "sportfisket som ett manligt kulturarv", och kan då räkna med extra "medel och sponsringsrutiner av en helt annan kaliber" än de som annars är inom räckhåll för forskande humanister.
Man anar ett maliciöst leende mellan raderna. Andersson skojar på det hela taget friskt med den akademiska subkulturen.
Vassare ändå blir det när Wadh torgför sina funderingar om kyrkan och SD. Kyrkan skulle kunna bli "en hel livsvärld", menar han, om den drevs som en folkkyrka. SD agerar "skrämmande skickligt", även om det inom partiet finns ett "skriande intellektuellt underskott". Men man inser att det uppstått ett tomrum inom kyrkan vilket man kan ta över och fylla, menar Wadh. Här ringer varningsklockor i undertexten.
Del två innehåller en rolig lovsång som gäller fisketidskriften Napp och Nytt med dess huggtabeller, monstergäddor och tusentals dyra redskap, men någon litterär analys av texten blir det inte. Det kanske inte heller är möjligt. Där handlar det ju mest om bilder av storfiskare.
Boken bereder mig mycket glädje, de lätta tankesprången, de milda ironierna ("Gud fördelade sin nåd nationsvis, lite grann som EU:s strukturfonder") och den språkliga, ofta lyriskt inriktade uppfinningsrikedomen.
Egentligen är det väl en essäbok. Ett par enastående scener som utspelas mellan levande människor balanserar dock det elektroniska godset. Där handlar det om romankonst av yppersta märke.