Laestadianerna banade väg för försvenskningen

Ett på religiösa grundvalar underkuvat folk som idkar social kontroll av varandra och foglighet inför överheten. Den bilden av Tornedalen tecknar Tage Alalehto i boken ”Försvenskningen av Tornedalen”. Det underkuvade folket lyder kyrkan och överheten och låter sig därför försvenskas utan motstånd.

Laestadianska mödrar hämtade hem barnen från skolan när de skulle få se en film från Norrbottens läns producentförening. Här handmjölkning under en beredskapskurs 1940 och mjölkning med maskin 1966.

Laestadianska mödrar hämtade hem barnen från skolan när de skulle få se en film från Norrbottens läns producentförening. Här handmjölkning under en beredskapskurs 1940 och mjölkning med maskin 1966.

Foto: Gunnar Sundgren, Upplandsmuseet och Örebro läns museum

Recension2023-02-07 06:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Tage Alalehto

Försvenskningen av Tornedalen

Tornedalica

Laestadianismen stod för social kontroll och underdånighet. Den oroade kungahuset. Prinsessan Eugenia upprördes över ”anstötliga uppträden vid andaktsstunderna. Jag menar deras skrikande och tjutande”, skrev hon i ett brev till pastor Johan Anton Nyman i Övertorneå och bad honom om hjälp mot ”dessa skevheter i läran, särskilt deras förvridna bikt”. Prinsessan ville att Nyman i hemlighet skulle etablera lekmannapredikanter inom laestadianismen som verkade i  statskyrkans riktning.

Laestadianerna förbjöd mycket. Dans fick inte förekomma, inte ens ringlekar. Mödrarna hämtade hem barnen från skolan när det skulle visas en instruktionsfilm om mjölkproduktion producerad av Norrbottens Läns Producentförening. Cyklar kallades för ”hortrillor” och det rådde motstånd mot all ny teknik. Lyssna på radio var synd, liksom att se på tv.

Tage Alalehto beskriver hur laestadianismen underlättade försvenskningen: ”Laestadianerna hade redan berett vägen för den undergivna tornedalingen som accepterade sitt öde att bli svensk utan någon form av kompensation.”

I boken beskrivs också näringarna, hur jordbruk och skogsbruk avfolkades och hur ungdomarna lockades söderut för att få arbete. En ovanlig näring som Alalehto tar upp är smugglingen, den som Tornedalen är beryktat för. Han beskriver smugglingen som en egen företagsamhet som blev en del av tillväxten före första världskriget. Den skapade arbetstillfällen och förmögenheter.

Smugglingen gick åt båda håll. Mjölet var 30 procent billigare i Finland än i Sverige och ledde till svarta börs-handel. Till Finland smugglades kaffe och sprit, från Finland också rysstobak och tändstickor. Köttet var också betydligt billigare i Finland.

Främsta och lönsammaste smuggelvaran var hästar. Finska hästar var smidigare och mer lätthanterliga än svenska hästar. Det fanns också en smuggelmarknad för gamla slitna kusar. De betalades med konjak i tioliters kaggar och togs till Överkalix för slakt. 

Detta är bara några exempel på vad boken rymmer. Det finns också så mycket annat att läsa i Tage Alalehtos rika skildring om de socioekonomiska och kulturella konsekvenserna av Tornedalens försvenskning och hur den gick till.