"La Voix" - en lyckoträff

MALENA ERNMANLa voix du nord(King Island/NFM)

Foto: CHRISTINE OLSSON / SCANPIX

Recension2009-07-01 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Schagerbidraget La voix hade förstås sina poänger och Malena Ernman har utstrålning men nu får det vara nog. Här mjölkar hon och vapendragaren Fredrik Kempe konceptet så till den milda grad att man baxnar till slut.
Albumet består av två skivor - en med operaarior i mest standardurval (Rossini, Puccini, Mozart och så Grieg) och det har jag inga synpunkter på. Att Ernman är en bra mezzosopran - det vet vi.
Men på operapopskivan avslöjas att La voix helt enkelt var en lyckträff.

Konceptet håller inte, kombinationen opera och pop kräver en skicklig låtsnickrare och plattan omges av känslan av att ha stressats fram. För bra är det inte. Och så mycket pop blir det inte heller utan låtarna vandrar ibland iväg och blir operamusikal. Som inte funkar.
Håll dig till operan, Malena.