Kyligare än januarinatten
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Electronicaartisten Karin Ström eftersträvade mer knivskarpa texter på sitt andra fullängdsalbum och stundtals gnistrar det till. "Jag föddes i tidens förstening (...) där spettekakskeletten går sönder i vinden", sjunger den utflyttade skånskan och staplar vardagsmetaforerna på varandra, som en kvinnlig motsvarighet till Joakim Berg i Kent.
Synd att hon framför sin poplyrik som en uttråkad Eva Dahlgren på valium, kyligare än januarinattens mörker, alltmedan musiken blippar och bloppar utan att något biter sig fast.
Den avskalade, kritvita ljudbilden klingar inte så lite av The Beloved 90-talslåt "Sweet harmony", om ni minns den.