NY BOK
Anna Larsdotter
Glömda soldater – kvinnorna i andra världskriget
Historiska media
En sådan erövring må ses som en tveksam framgång, men ett faktum är att andra världskriget innebar att också kvinnorna började delta i stridandet.
Det klargör Anna Larsdotter med sin enastående bok. På ett imponerande sätt levandegör hon krigets hemskheter genom att skildra upplevelserna och ödena för ett antal kvinnor:
Signallottor i Sverige. Motståndskvinnor i Danmark, Norge, Frankrike och Polen. Sjuksköterskor i Finland, USA och Asien. Churchills dotter Mary i det brittiska luftvärnet. Stridspiloter och krypskyttar i Sovjet.
Också kvinnorna var uppfyllda av patriotism och pliktkänsla, en vilja att ansluta och göra en insats. Ändå fick de ”strida” innan det blev möjligt. De tvingades angripa samtidens fördomar och konventioner om att kvinnor inte borde medverka i väpnade konflikter. Sånt sågs som männens uppgift, men ju längre 1900-talets storkrig pågick, desto mer uppstod behov av mer folk, även kvinnor. Om inte för annat så för att frigöra männen för frontstriderna.
Lätt var det inte. USA behövde till exempel piloter till sina stridsplan, men landet tillät inte kvinnliga piloter att flyga i strid. De tvingades till och med stanna på marken om de hade mens. De kunde ju svimma, gubevars.
Med tanke på dagsläget blir läsning extra intressant och sorglig.
I Sovjet gick ”jämlikheten” snabbt, personifierat främst av stridspiloterna ”Natthäxorna” och de dekorerade prickskyttarna Roza Sjanina och Ludmila Pavlitjenko. De var delaktiga i att försvara Ukraina mot nazisterna och ville visa att Ukraina minsann inte var lika lätt att erövra som Frankrike och andra länder.
Putin och hans kumpaner borde ha läst det Pavlitjenko skrev i sin bok ”Stalins prickskytt – memoarer”:
”Om fienden svekfullt kränker fosterlandets gränser måste man vara beredd att slå tillbaka hårt. Man måste genomgå en förvandling från fredlig invånare i blomstrande städer eller byar till krigare utan fruktan och tvivel.”
Hon skrev också att hon inte trodde att konventionell strid skulle bli omodern på decennier (om någonsin).
När freden väl var ett faktum var det idel männen som paraderade, ärades och blev hjälteförklarade. Kvinnorna blev på nytt förpassade till bakgrunden.
För sin starkt berörande bok har Larsdotter intervjuat överlevande och samlat vittnesmål via berättelser, brev och böcker från många av de andra. Många vittnesmål förmedlar känslor som det är svårt att värja sig mot.
Inte minst är det intressant att ta del av berättelserna från ”den glömda fronten” i Kina, Burma och Indien där amerikanerna stred mot japanerna, en okänd del av kriget för oss européer.
Av allt material har hon med känsla och precision utformat en bred och stark beskrivning av krigets helvete, med dess blod, förödelse, lemlästade människor, liklukt, sjukdomar, skräck, svält och ofattbara umbäranden. Ibland uppstår nästan illusionen att man själv är med.
En komplikation finns det ändå:
Skildringen sker i korta stycken och kronologiskt, med syftet att få läsaren att uppleva kriget ur ett annorlunda perspektiv. Det medför att det blir ett väldigt hoppande mellan personerna, länderna och krigsepisoderna. Särskilt i början är det lite svårt att hänga med i vem som är vem och har gjort vad, och var.
Ändå är det en ovanligt fascinerande och tänkvärd bok om krigets helvete och om en del av de okända kvinnor som också deltog.